Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 1

att ej hafva blifvit förstådd, fortfor plantageegaren. Miss Makenzie, jag älskar er; tillhör mig, och er fars lugn är betryggadt. Jag är rik, ni vet det; hela min förmögenhet skall tillhöra er: guld, vagnar, slafvar, ni skall efter behag disponera allt. Allt hvad ni önskar skall uppfyllas; allt hvad ni befaller skall verkställas. Vi skola dröja i Alabama eller vi skola lemna det allt efter edra önskningar: eder vilja skall vara lag för mig och för alla. Förskjut mig ej, miss Makenzie, ty jag vill ej ha någon annan än er att tacka för min lycka! Under det han uttalade dessa sista ord, hade Jackson försökt att fatta den unga Amerikanskans hand; men denna drog sig tillbaka. — Det är omöjligt! omöjligt, min herre! Jag är Johns trolofvade, jag kan ej tillhöra någon annan än honom. — Kom ihåg, miss, John skall ej kunna rycka mr Makenzie ur den farliga belägenhet, hvaruti han befinner sig. — O min Gud! pengar! ... pengar! ... utropade Jenny med förtviflan. — Ahl ni börjar att känna värdet deraf! ... — Min herre, återtog hon, under det hon hopknäppte händerna, visa er ädelmodig, påminn er att ni sedan tio år tillbaka är min fars vän. — Ni är hans dotter sedan tjugu år, miss,