Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 1

i norr eller i söder på Krim, slå ryssarne e och marschera mot Sebastopol kunde icke på fullt allvar benämnas en sälttågsplan. Först och framst gäller det att för ryssarne stänga tillträdet till Krimska halfön, afskära förbindelsen mellan Sebastopol och det öfriga ryska riket samt afsöndra furst Menschikoff från de förstärkningar, som trupperna vid Donau skulle kunna lemna. Till den ändan måste man i första rummet besätta Perekopnäset, der låta två divisioner befästa sig i ointagliga och af ångsartygens kanoner skyddade ställningar, vidare besälta Simferopol, sätet för landets regering, hvars förvaltning man derigenom öfverändakastade, medan man derigenom på samma gång åt sig betryggade tillförsel från alla delar utaf landet af lissmedel, kläder, byggnadsvirke, foder m. m., samt hvad armåen eljest kunde behöfva; först derefter borde man rycka mot Sebastopol och storma eller kringränna fåstningen. Utan dessa förberedande åtgärder vore expeditionen till Krim, såsom den fransyska amiralen redan hade yttrat, ett äfventyrligt vågspel, vid hvars slut står ett vinterfälttåg på rysk mark, d. v. s. en galenskap. Marskalk Saint-Arnaud svarade prins Napoleon med mycken liflighet och gjorde åtskilliga hvassa anspelningar på hans välbekanta ideer och förbindelser. Prinsen afbröt honom med den anmärkningen, att han valde sina personliga vänner efter sitt eget godtfinnande, och att han hämtade sina ideer ur sitt nit för Frankrike och för det första kejsardömets nationella tradition. Deröfver, förklarade prinsen, egde ingen annan än han sjelf att döma. General Canrobert understödde expeditionsplanen. Han afgaf en utförlig redogörelse för resultaten af den rekognoscering, som han hade företagit till sydvestra kusten af Krim. Landstigningen söder om Sebastopol vore möjlig, men höjderna voro befästade och erbjödo allvarsamma svårigheter. Från däcket på Furious hade man tydligt märkt det ryska lägret, hvars styrka kunde antagas utgöra 25,000 man. Strax i norr om fästningen, mellan ett betydande såste och floden Belbek, befunne sig likaledes ett läger af omkring. 6000 man: Landstigningen kunde gå för sig på vestra sidan om Eupatoria, på en gynsam punkt, der man såg ruinerna efter en gammal fästning. Derifrån kunde de förenade härarna på tre till fyra dagar hinna fram till Sebastopol, utan att lemna furst Menschikoff tid att koncentrera sina stridskrafter och lägga allvarsamma hinder i vägen för vårt framryckande. Med detta system har man utsigt att kunna tillintetgöra ryska armeen, och dess nederlag skulle ofelbart hafva till följd Sebastopols fall. — Men hur skall det gå — frågade lord Raglan — om fästningen gör motstånd och om den befinnes vara starkt besåstad?Marskalken svarade: Då måste man belägra den, och genom intagandet af de norra sästningsverken är man herre öfver staden. Om de norra fästningsverken förete allt för stora svårigheter, så är det en lätt sak att göra en svängning till södra sidan af fästningen samt med tillhjelp och i skygd af flottorna, hvilka finna goda ankarplatser vid kusterna och synnerligast i Balaklava, begynna en regelbunden belägring. Man inlät sig derefter i de minsta enskildheter af expeditionen, hvilken gillades af det stora flertalet inom krigsrådet. Trots sina förståndiga inkast biföll äfven lord Raglan slutligen med sin röst företaget, och general Bosquet sammalunda. De fyra personer, som fortfarande ihärdigt förklarade sig emot företaget, voro amiralerne Hamelin och Dundas, hertigen af Cambridge samt prins Napoleon. Tidningen Morning Advertiser, det enda engelska blad som hittills omnämnt denna ströskrift, om som anser dess uppgifter fullkomligt trovärdiga samt förklarar, att ingen annan än prins Napoleon kan vara dess författare, gör ARR a ar b