Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 1

och ni vägrar att rådda honom: hvarföre skall en oskyld visa mer uppoffring än en dotter? ... — Haf medlidande med mig, min herre! — Nej! nej! miss Makenzie; edra böner äro fruktlösa. Jag är ej en af dem, som i godo afstå ifrån sina förhoppningar och ej veta att försvara sin lycka: erfarenheten har redan för längesedan lärt mig att ej missbruka ädelmodet. Jag sörslösar ej min makt på onyttiga uppoffringar; jag använder den till att qvarhålla uti mina armar det, som jag tycker om! Allt det, som skall kunna öfverlemna er i mitt våld, skall jag använda . . . skulle jag till och med nödgas sälja er fars säng! — O! det skall ni väl aldrig göra! — Ni skall bestämma det, miss. — Min Gud! sätt ej ett omöjligt pris på edra välgerningar, att jag ej må blifva en orsak till min fars smärta och ruin! . . . Ni är rik; hvad gör det er om ni väntar? Ackl ni skall ej länge få vänta! Men skona en döendes sista dagar ... O! lofva mig det, herr Jackson, lofva mig det! ... Jenny hade, glömsk af sin motvilja och sin afsky, lisligt närmat sig plantage-egaren; hon hade fattat hans båda händer, och nästan på knä, med tillbakalutadt hufvud, tryckte hon dem mot sitt bröst. När han kände slagen af detta bjerta, qväfdt af suckar, fattades Jackson af ett