Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 1

— Jag har inga andra vänner än mina slägtingar. — Och mr Cokeril? Jenny upplystade ögonen med ett slags djerfhet. — Det är sannt, sade hon, om John vore här, skulle jag vara lugn. Plantage-egaren gjorde en föraktlig åtbörd. — Jag visste ej att mr John var en så dyrbar försvarare, och isynnerhet var jag långt ifrån att ana det han kunde disponera tio tusen dollars! — Tio tusen dollars! — Det är beloppet af den fordran, som mr Makenzie är skyldig att betala mig i morgon vid första afbetalningen. — Men min far har ej denna summa! ... — Jag vet det. — Då kommer ni öfverens med honom om ett uppskof, min herre? . . . ni inväntar skördetiden? — Jag har rättighet att genast sälja er bostad. — Men ni skall ej begagna er derutaf? srågade Jenny förskräckt. — Edra beslut skola afgöra mina. Den unga slickan nedslog ögonen och kände blodet stelna i sitt hjerta. — Jag har förklarat mig alltför tydligt för