Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1855, sida 1

— Ack! aldrig! utropade Jenny, som med en häftig rörelse af motvilja aflägsnade sig från Plantage-egaren. l ejelsva verket, sade denne med bitter ton, eger ju också miss Makenzie frihet att söredraga sin smak framför sin fars lif. — O! min herre! — För öfrigt är det ingenting som brådskar, det är först om fem dagar, som den första skuldsedeln, undertecknad af m:r Makenzie, förfaller; jag skall då ha äran att presentera mig i ert hem. Och helsande den unga flickan, lemnade han henne med köld. Sedan Jenny blifvit ensam tänkte hon med fasa på det, som nyss tilldragit sig. Hon kunde ej längre tvifla på plantage-egarens planer, och det oaktadt hade hon ännu svårt att tro derpå. M:r Jacksons belägenhet tycktes, i sjelsva verket, rättfärdiga denna bestörtning. När han femton år förut blifvit egare till den bostad, som han nu innehade, hade han fört med sig dit, liksom största delen af kolonisterna, en färgad qvinna, mycket skön, hvilken han i början gjort till sin älskarinna, men som omärkligt hos honom antagit en makas anseende. Denna qvinna hade skänkt honom två söner, redan stora, hvilka han gifvit en vårdad