Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1855, sida 1

22 MRMH rsEC4 0, veu 1 komst. Våra tappre soldater kunna nemligen ej smälr ta, att man nu, då segrens ögonblick nalkas, uteslutedem ur de belägrandes led. Det är lätt möjligt att änpu häftigare uppträden komma att förefalla. Om lori Raglan talar man just heller ej alltför godt och anklagor honom för att ej nog kraftigt hafva bemött franska ursurpationen. Enligt kringlöpande rykten skall marskalken ha blifvit öfverlistad af de franska generalerna, men hade först insett detta då det var försent att protestera, och gör nu hos krigsministeriet påstående att bli aterkallad från befälet. — Enligt utsago af fångar, har man den 25 Februari i Sebastopol hallit botandaktsöfningar och fasta, emedan under den föregående natten kejsarens, å vapnet på en offentlig byggnad al fresco anbragta, namuchiffer blifvit skadadt af en kula, hvilket af trupperna och innevänarne ansetts för ett olycksbådande tecken. ENGLAND. Förhören inför Roebuckska undersökningskommissionen fortgå. Prinsar, ministrar och generaler, så vål som de lägst stående militärer måste inställa sig inför kommissionen. Det blir med hvarje dag klarare, att denna är på sin plats. För hrr Gladstone, Sidney Herbert och Sir James Graham, hvilka så hårdnackadt motsatte sig dess nedsättande, måste de sanningar som komma i dagen visserligen icke vara behagliga. Å andra sidan visa sig de af dem anförda invänningar ogrundade, intetsägande och löjlige. Ingen bland de al dem förutsagda olägenheter har inträlfat. Hvarken har auktoriteternas verksamhet förlamats genom kommissionens arbeten eller alliansen med Frankrike bragts i fara; och likasålitet har något kommit till Rysslands kunskap, hvilket kunde lända denna makt till nytta; ej eller har det, för så vidt sig hittills låter upp: täcka, skett någon frånvarande officer någon orätt. För de af regeringen till en del i en så föraktlig ton omtalade tidningskorrespondenterna äro de afhörda vittnenas utsagor en triumf; ty det visar sig, att tidningarne med hänsyn till tillståndet på Krim i det hela berättat sanningen sådan, som den icke på annan väg var tillgänglig och väl aldraminst genom regeringens depescher. Vi upptaga här nedan några af de senast afgifna vittnesberätielserna: Ölverste Wilson, vid Coldstream-gardet: Liksom slera förut afhörda vittnen klagade han öfver det i kommissariatet rådande pedanteriet, hvilket förorsakat, att soldaterna ofta måst lemna förrådshusen utan sina rationer, emedan någon obetydlig formalitet förbisetts i qvittenset. Hvad beklädnaden beträffar, hade den så småningom blifvit ganska usel; de flesta soldaterna i hans regimente hade på sistone burit ryska kavalleri-byxor. Officerarne hade för öfrigt varit nästan lika illa deran som manskapet; han sjelf hade t. ex. från den 14 Sept. till den 26 Nov. ej en enda gång kunnat byta om klader. De grasserande sjukdomarne tillskref ban till en del den omständigheten, att det saknats färskt kött. Kapten Blakeley berättade bland annat, att ingen enda medlem af kommissariatet funnits i Gallipoli vid engelska truppernas landstigning derstädes och att öfverbufvud alls inga förberedelser voro träffade till deras emottagande. Ösverste Shakespeare vid ridande artilleriet afgaf en berättelse hvaraf hufvudsumman var, att artilleriet, åtminstone den under hans befäl stående afdelning (165 man) blifvit vida bättre förplägadt och icke ansträngts så mycket som de öfrige trupperna, hvadan det äfven befann sig i ett mycket bättre tillstånd än desse. Af sina 170 hästar hade han förlorat 70 till följe af alltför stora ansträngningar. Hvad de för artilleriet bestämda verktygen beträffar, hade de samt och synnerligen befunnits så dåliga, att de måst kasseras. Earlen af Cardigan. chef för lätta kavalleribrigaden på Krim. Vittnet begynte med att som bristfälliga skildra iarättningarne för hästarnes utskeppning i Varna. Hans brigad, såval manskap som hästar, hade dock på det hela taget stått sig godt, så länge den vistades i Turkiet. Först emot slutet af uppehållet derstädes ökades sjukdomssallen ibland manskapet. Inrättningarne vid brigadens utskeppning på Krim voro goda. Från landstigningen till ankomsten till Balaklava hade man alltid förmått förskaffa sig korn och hafre för hästarne. Straxt efter affären vid Balakla va den 25 Okt. hade dock inträdt soderbrist, hutvudsakligast förorsakad genom transportmedlens otillräcklighet. Brigaden var ursprungligsen 1200 hästar stark; i striden vid Balaklava hade 360 dödats och efter densamma måste 400 skjutas såsom obrukbare. I Nov. hade sjukdomar i betydligt omfång utbrutit ibland manskapet, och lazarettstälten hade visat sig otillräckliga; läkemedel hade dock icke saknats. De öfrigblifna hästarne hade lidit betydligt i November, emedan de varit utsatte för det råa vädret. Öfver de hans