Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 3

EIOUIÖHM. Ekonomiskt. Beredning af Smör. Det är ej olott genom försäljning af gödboskap utan äfven genom en fördelaktig afsättning af smör och ost, som landtbrukaren under nästa sommar bör kunna bereda sig en ökad inkomst. Vi skola äfven häröfver yttra några ord, emedan, om en sädan fördel skall vinnas, förfaringssättet i dess hela omfattning måste blifva ett helt annat, än det som af den stora allmänheten begagnas. Vi äro ej okunnige derom, att flera af våra landtbrukare vid sina egendomar infört en förbättrad mjölkhushållning, hvars produkter kunna täsla med de bä sta utländska; det är ej för att undervisa dem, som vi skrifva. Men deras antal är ännu ringa, relatift till den stora mängden af landtmän, som behandla sin mjölk så, att de blott erhålla en del af det smör och den ost, som mjölken innehåller, och denna del af högst medelmåttig, för att icke säga dålig beskaffenhet. Eller hvad är orsaken att det icke är möjligt för något fartyg, som skall göra en längre resa, att proviantera sig med smör af vanlig svensk tillverkning? Hvarföre förse sfg våra egna skepp med denna vara i Köpenhamn eller Helsingör, i stället för att köpa den i Stockholm, der det ej saknas tillgång derpå, vanligen till billigare pris än på de båda förstnämna ställena? Svaret är blott ett enda: ,Det håller sig ej. — Hvad är då orsaken till detta fel? — Vi skola söka att i möjligaste korthet derför redogöra: Bland de ämnen som mjölken innehåller fästa vi oss blott vid smörämnet och ostämnet, och anmärka endast att utom de fasta delarne i mjölken, som vanligen utgöra 13 till 14 procent, består den af 86 till 87 procent vatten. Uti detta vatten befinner sig smörämnet uppslammadt, men icke upplöst, och simmar i mjölken i form af små runda settkulor. Ostämnet deremot är verkligen upplöst i nyss mjölkad mjölk, och det bibehålles i denna lösning genom den nyvunna mjölkens alkaliska beskaffenhet. Detta till stånd hos mjölken upphäfves dock småningom, dels genom inverkan af fria syror, dels, ehuru långsammare, genom inslytelsen af luftens syre. Det allmänna förfaringssättet, som tvifvelsutan i sig sjelf taget är riktigt, består deruti att man låter mjölken stå någon tid, i vida men grunda kärl, då smörkulorna uppflyta och samla sig på ytan i form af grädda, som afskummas. Har nu mjölken, under hela den tid som åtgår för denna gräddafsättning, kunnat hållas fri för alla syror, så att ostämnet fortfarande varit upplöst i mjölkens vatten, så har intet deraf uppstigit till ytan, och gräddan således blifvit obemängd, samt det deraf tillverkade smöret fritt för ostpartiklar, hvilket är det första vilkoret om det skall tåla att längre tid förvaras, utan att härskna eller skämmas. Men för att kunna tillvägabringa detta önskvärda förhållande, fordras en mängd försigtighetsmått, som våra landtmän dels icke känna, dels anse såsom blott pedanteri, och hvilka derföre af båda skälen icke iakttagas. Första villkoret för att hålla mjölken fri för syror är en utmärkt grad af snygghet, så att intet af de redskap eller andra föremå!, med hvilka mjölken kommer i berörivg, kan meddela henne några främmande ämnen af hvad namn de vara må. — Vi skola i kortbet genomgå det vanliga förfaringssättet, för att visa alla dess brister: Först kommer sjelfva mjölkningen, som vanligen sker i omålade träkarl eller s. k. stafvor. Dessa afsköljas vanligen helt värdslö-t efter begagnandet. och upphangas till torkning. Under bruket bar sjelfva traet i stafvan in-unit en portion mjölk, som ej med vanlig tvåttnivg i vatten kan utdragas. Den qvarblifver derföre och surnar samt meddelar, då wstafvan äpyo begasnas, genast sin syra åt den nya mjolken. Stäfvorna böra de -fore. då de äro af trä, vara målade invändigt med oljesars, hvarigenom de med latthet rengöras och skyddas för syra. Bäst är dock att bafva dem af törtent jernbleck. Från stäfvan hälles mjölken i något större kärl, vanligen en mjölkså af trä. Här gäller allt detsamma, som är sagdt rörande stäfean. Är sån af trä, så bör den nödvändigt vara invändigt målad med oljefärg. Men då mjölken slås ur stäfvan i sån, läter man den vanligen gå genom en slinrätining, ofta bes ående blott af en träskål med ett hål i bottnen, hvari man sätter några färska granrisqvistar. Hela denna inrättning tyckes enkom vara påfunnen för att göra mjölken sur. Der mera omsorg användes, finner man en öfver sån utspänd skir silduk af linne, hvarigenom mjölken får rinna och således silas. — Detta är utan tvifvel bättre, men förutsätter en särdeles sorgfällig rengöring af silduxen emellan hvar gång den begagnas, hvarförutan den bibehåller en liten portion mjölk, som surnar i luften och alstrar syra vid silningen. I Hol