Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 3

(Insändt.) Till redaktionen af Gfheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning! Med anledning af de reflexioner, som Handelsoch Sjöfartstidningen för någon tid sedan gjorde, angående de högt stegrade prisen å apotheksprivilegier. tager man sig friheten lemna några upplysningar om orättvisan af desamma. Och vore det en välgerning så väl för det allmänna bästa som ock för de personer, som egnat sig åt apothekareyrket och ej under nuvarande vmständigheter kunna komma i besittning af eget apothek, om redaktionen ville ännu yttra några skarpa ord derom, hvarigenom möjligen vederhörande kbEunde väckas alt åstadkomma en behöflig förändring. Apotheksväsemdet i Sverige står nu på de mest klena fötter och detta i anseende till den högt uppdrifna och fördorsliga privilegienandeln. Detta oskick underdtödes as vårt sundhetskollegium. som i samma mån som orivilegierna stiga i pris, förhöja megicinaltaxan. Mår sa apothek betalas under nuvarande omständigheter så högt att de som köpa dem måste för att kunna slå sig ut. hålla medikamenter af samre beskaffenhet, som få betalas dertill dyrt af allmänheten. Af de personer, som egnat sig åt detta besvärlisa yrke, kunna endast de komma i åtnjutande af eget apothek, som kunna prestera större penningesummor. Detta gör att många oskickliga af yrket komma fram, under det att de skickliga och ordentliga, som tagit vackra examina, få tillbringa sitt lif såsom konditionerande för en ringa lön, så länge de sträfva, och sedan de bhfva gamle och ingen vill hafva dem, blifva de tiggare. Få apothek skötas nu såsom de borde och kunde, derest privilegiehandeln vore borta, och apotheken så som andra civila tjenster tilldelades de mest meriterade personer. Visitation skall å hvarje apothek hållas en gång om året, men desse visitationer ske på många, att ej säga de flesta ställen i riket, af dertill olämplige personer. Vore privilegierna borta kunde medicinaltaxan vara 40 å 50 lägre. Ett bevis huru ringa uppmärksamhet man här i landet egnar åt apotheksväsendet är, att man sällan eller aldrig ser någon apothekare blifva afsatt eller ens tilltalad för någon försummelse, oaktadt det är klart att ibland den mängd, som finnes och funnits, hafva varit många som illa skött sig. Staten lönar ett sundhetskollegium, som borde hafva uppsigt öfver apotbeken, men detta kollegium bryr sig om intet. Detta synes äfven deraf, att våra så kallade filialapothek skola enligt lag endast förestås af personer, som aflagt apothekare-examen, men det oaktadt skötas 3 af dem utaf ej examinerade och således icke kompetente personer. Detta oskick bör ej vara vårt kollegium obekant, alldenstund en gång om året eller vid hvarje visitation inlemnas af visitationsförrättaren uppgift å apothekens föreståndare, som ock den öfriga personalen. Hvad den förderfliga privilegiehandeln angår, så är det äfven sundhetskollegii försummelse att den kommit i gång, ty de första apotheken hafva fått sina privilegier för intet, och borde således aldrig fått sälja dem. Således bör staten när som helst kunna förbjuda försäljning af dem. Vid riksdagen före den sista väcktes af en man i bondeståndet, fråga om taxans nedsättning och privilegiernas upphörande, men saken synes ifrån den tiden tills nu hafva fallit i glömska. A ö