Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 2

andras armar, utan med sina egna; der måste man svettas guldet innan man vinner det. Och sattade den unga sliakans hvita händer med ett skämtsamt leende, fortfor han: — Skulle ni vilja se dessa fingrar, sysselsatta ända hittills blott med att parfumera edra blonda lockar, skulle ni vilja se dem sönderrilvas på den grofva buldanen vid inpackningar, eller ådraga sig kylskador vid uppvågningen af kryddor? Ni har alltid fört våra qvinnors angenama lif i Albama, miss, döm er ej sjelf till de låga sysselsättningar, som vi här ölverlemna åt slafvarna. Jenny ryste: uppfostrad under inflytandet af söderns fördomar, der allt arbete anses som en olycka eller snarare som en skam för qvinnan, båfvale hon ett ögonblick för den tasla, som m:r Jackson visade henne; men detta intryck var endast flyktigt, och hon svarade nästan genast: — Jag skall vänja mig vid det lands vanor, som jag kommer att bebo, min herre. Plantageegaren gjorde en häftig åtbörd, som han likväl straxt dämpade. Var försigtig, miss Makenzie, återtog han med sänkt ton och full af hotande mildhet; begrunda saken vå innan ni handlar; frågan här gäller ej ensamt er sjelf, utan äfven er far. (Forts.)