Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 2

— Oroa er ej, återtog plentageegaren, jag har rekommenderat honom till ett hus, hvars alla biträden hafva gjort sin lycka. — M:r Cokeril står i skuld hos er för sin lycka, stammade Jenny, och det är min pligt att tacka er. — Tacka mig isynnerhet för hans afresa. — Hur då? — Jo, jag hoppas att m:r Johnes frånvaro skall gifva miss Makenzie tid att betänka sig, och att afstå ifrån sin giftermålsplan. — Hvarföre det? — Emedan miss Makenzie är alltför skön och alltför väl uppfostrad, för att ej kunna göra anspråk på någonting bättre, än att dela elandet med en fattig stackare. — Jag tyckte mig nyss höra er säga, att m:r Cokeril skulle göra sin lycka. — Utan tvifvel, om en femtio år! Hela verlden gör lycka i Förenta Staterna, med det vilkoret att den inväntar den åldern när penningarne ej mera tjena till någonting: man lefver eländigt med vissheten att dö millionär! För öfrigt vågar jag tro, att miss Jenny har alltför mycket förstånd för att dömma sig till ett lif fullt af försakelser, bekymmer och arbete, när hon kan tillförsäkra sig, redan nu, alla rikedoI mens behag.