Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 1

men inemot morgonen inträdde den första febern, som förnyade sig den 24 vid middagstiden. På aftonen — heter det vidare — inträdde svettning, och då tungan var renare, så kunde man efter sjukdomens gång vänta en enkel intermitterande feber med gastrisk affektion. En telegrafdepesch öfver affären vid Eupa toria bragte den höge patienten i häftig skakning; i stället för sjukdomssymptomernas aftagande, öfvergick febern till fortfarande, tungan var sämre än förut. — Sedan dess började, enligt hvad berättelsen ger vid handen, sjukdomen antaga en farlig karakter, tilldess den förde til den bekanta dödliga utgången. — Såsom tillägg härtill må nämnas följande, som läses i en not till Journ. de St. Petersbourg: Under sina föregående sjukdomar ville kejsaren aldrig tillåta att man utgaf bulletiner öfver hans befinnande, för att ej åstadkomma oro i sinnena. Sålunda sade han också trenne dagar före sitt frånfälle till storsursten thronföljaren: Jag hoppas att man ej oroar allmänheten genom bulletiner om min sjukdom. Kejsarens bisåttning egde rum den II dennes med mycken pomp och ståt. En engelsk läkare, d:r Granville, har nyligen offentliggjort ett bref, hvilket han d. 6 Juli 1853 tillsände den dåvarande utrikesministern lord Palmerston, och som kastar ett eget ljus ölver ryska kejsarsamiljens kroppoch sjalskonstitution. D:r G., som år 1849 besökte Petersburg, der han konsulterades af storfursten Michael, hade dervid till salle att göra nämnde iakttagelser. Enligt hans åsigt hade kejsar Nikolaus redan då varit besvärad af en hjernaslektion, som beröfvat honom förmågan att tänka förnuftigt och drifvit honom till allahanda extravaganser. D:r G. förutsäger i sitt bref, att Nikolaus, hvars ofvan omnämnda sjukdom var ärftlig inom hans familj, hvaraf flere medlemmar aflidit i en ålder af mellan 45 och 60 år, går det säkra ödet till mötes att få en plötslig död genom kon gestioner. D:r Granville yttrar slutligen: Vid en sammankomst, som jag den 23 Februari 1854 hade med lord Palmerston, frågade denne mig, om jag ännu vidhölle min mening och min förutsägelse. Jag svarade, att hvad jag spått skulle inträffa före Juli 1855 då czaren blefve 59 år. Jag tillade: Låt blott några motgångar träffa czaren, och hans död skall inträffa lika plötsligt som hans broders. Utgången har besannat mina ord. Alma, Inkerman och Balaklava skakade den mäktiga hjernan. Eupatoria gjorde slaget fullständigt, och kejsarens död inträffade endast några få vec: kor före den af mig uppgisna terminen. I en korrespondens från Frankfurt till VInd. belge meddelas efter ett bref från Petersburg åtskilliga detaljer rörande den audiens, hvilken den diplomatiska korpsen haft hos den nye kejsaren den 7 Mars. Kejsaren yttrade dervid bland annat följande: Om än den heliga alliansen icke mer existerar, hoppas jag, att de grunder, på hvilka densamma hvilade, ännu må kunna gälla och utgöra ett söreningsband mellan de olika staterna. Jag för min del är villig att återgifva freden åt Europa, om densamma erbjudes Ryssland på hederliga vilkor, men sker detta icke, vill jag heldre duka unI der, än antaga dem. Det till furst Menschikow aflåtna kejserliga !