Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 1

— Ack, John! svarade slickan, under det hon kastade sig i sin alskares armar. Denne drog henne ömt till sitt hjerta och tryckte en lång kyss på hennes fuktiga ögon. — Adjö! upprepade han flera gånger; adjö, min älskade slicka! ... min brudl... Han tryckte henne en gång mot sitt bröst, omfamnade henne ånyo, sedan skyndade han mot vägen, som förer från Montgomery. Jenny qvarblef länge på samma ställe, sökande att skönja honom emellan ekarne och lyssnade, om han skulle skicka henne än ett sista farväl. Slutligen, då hon öfvertygat sig, att hon hvarken kunde se eller höra honom, ihågzkom hon sin far, och, görande våld på sig sjelf, återtog hon sagta vägen hemåt. Hon hade ej hunnit långt, då hon märkte m:r Jackson, som kom henne till mötes. Hon blickade rundt omkring sig, liksom om hon sökt tillfalle att undvika honom; men märkande att det var omöjligt, beslöt hon att fortsätta sin väg. Denna första rörelse af miss Makenzie kräfver någon förklaring, hvilken vi anse nödvändigt ati här meddela. M:r Jackson, egare till ett närgränsande plantage, åt hvilket oräkneliga bomullsträd hade gifvit namnet IUI ita Hroran, var en man af omkring fyratio år, af reslig växt och af ett djerst utseende. Han var född i Irland, och