Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1855, sida 1

nr 1 framryckte och snart skulle i Moldau och Wa lachiet aflösas af Österrikarne. Hvad gjorde vi i Varna? Det må Gud veta. Svikne i sitt hopp att få rycka fram till Donan, undsatta Silistria och mäta sig med Ryssarne, hängåfvo sig våra soldater åt en modlöshet, som snart ännu ytterligare ökades af den dödande hettan i Juni och Juli månader. Från den 20 Juni till den 20 Augusti — två hela månader igenom — sammansmälte de för enade trupperna af hemlängtan, tyfus och kolera. De sågo erbarmliga ut, sjukhusen blefvo med hvarje dag allt mera öfverfylda, döden rasade i våra led, i hvilka en under sådana förhållanden lätt förklarlig brist på krigstukt redan hade inrotat sig. Ett doft mummel förmärktes, i några bataljoner hörde man till och med upproriska yttranden, soldaterne nämnde namnen på vissa landsförvista generaler. Från den tiden förskrifver sig första anfallet af den sjukdom, af hvilken prins Napoleon led under hela expeditionen. Han fick ett ganska häftigt anfall af tyfus, och lakarne föreskrefvo honom den renare luften och den lugnare vistelsen i Konstantinopel. Men när hans helsotillstånd, tack vare hans egen kraft och den vård han åtnjöt, blef drägligare, plågades han å andra sidan af att se de ränker, hvilkas trådar utlöpte i Konstantinopel, i utrikesministerns kabinett. Prinsen var ända till de minsta småsaker underrättad om hvad som föregick i Paris, i Wien och i divanen. Han mottog bref från Frankrike, hvilka betecknade kejsarens hallstarrighet såsom oöfvervinnerlig och hans förblindelse såsom obotlig. Han följde i Turkiets hufvudstad marskalkens steg med sin uppmärksamhet och kände hans nära delaktigbet i den beklagansvärda politik, uti hvilken man innästlade sig; han kände slutligen alla enskildheterna af de täta samtalen mellan hr v. Bruck och Reschid Pascha, hvilka i Konstantinopel trodde sig vara tryggade mot hvarje närgånget uppdagande. Några dagar delade prinsen den allmänna modlösheten, och det var då som han formligen bad att blifva återkallad. Det bar emot för honom att längre deltaga i en kamp, hvars utgång icke kunde förutses och i hvilken de mest klarseende ingenting annat upptäckte än felaktiga beräkningar. Man tänkte ännu icke på olyckshändelser. Ansökningen att blifva återkallad, hvilken inlemnades i behörig form, afslogs. Kejsaren lade vigt på prinsens närvaro i den aktiva armåens led och svarade honom med ett vadJande till den kejserliga familjens namn och till Frankrikes ära. Prins Napoleon stannade qvar. I början af Juli kom expeditionen till Krim för första gången på allvar till tals. Tanken hade icke uppdykt i östern, hon kom ursprungligen från Paris, hvarifrån hon gick öfver Wien och London, der han blef utomordentligt väl upptagen. I Wien uppnådde man i ett enda tag det mål, som man haft i sigte: de förenade truppernas aflägsnande från Donau och deras sammanstötning, vare sig på Krim eller i Asien, med de ryska trupperna. I London hänrycktes börsherrarne i City och aktie-egarne i Ostindiska kompaniet af tanken på Sebastopols eröfring och tillintetgörandet af Rysslands sjömakt i Svarta hafvet. Hvad det mi