Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1855, sida 1

att kasta ett öga på dessa handlingar, torde ni kunna öfvertyga er. — Och Sebastian sköt bland den massa af papper som höljde hans arbetsbord några åt den sidan der Boreus satt. Om en menniskokannare varit tillstades för att under läsningen studera dessa begge ansigtet, skulle han utan tvifvel sunnit ämnen till de intressantaste iakttagelser och jemförelser öfver de olikartade uttryck, som själen genom sitt oforklarliga välde öfver kroppen förmår påtrycka de fina, rörliga ansigtsmusklerna, för att i dessa återspegla sina känslor, och för både det onda och goda samvetet framkalla vittnen, dem hvarken förställningens vana eller det vaksammaste studium fått förmåga att gendrilfva. lighet? — sade Boreus med en min af lika stor smärta som — Kunde det vara er mening att inläta mig i denna hemförvåning, och räckte det papper han läst till Sebastian, då denne slutat och sammanvek det omtalade brefvet. Sebastian kastade ögonen på den framlagde skriften och en latt rodnad färgade hans bleka kind. Öfverraskningen att. på en gång se sig blottad från tvenne sidor slog honom för ett ögonblick med en förvirring, som gjorde honom svarslös: men den träffade icke hans samvete, och han hemtade sig genom samma fintlighot hvari han alltid sökte sin styrka och sade: Ni har rätt! Det var verkligen icke detta, utan det med drottningen afslutade köpebrefvet jag ämnade lägga er under ögonen . — Och ni, eller kanhända den skickelse, som förr eller sednare uppenbarar hjertats dolda anslag, har tillåtet er göra ett misstag och i stället lagga mig under ögonen en i er onkels namn uppsatt ansökning om hans gods afyttring. — — — Ni skulle kunnat läna er hand att afhända honom dessa för en spottstyfver, sådan den deri nämde? — — — Nej, nej! Hvar skulle det hjerta vara, som ni förr visat och som jag trodde mig så väl lärt känna? Hur skulle ni kunna försvara ett sådant steg inför er onkel? Sebastan log. — Omständigheterna voro tryckande, och min onkel hade ll. lemnat mig frihet att handla. — O, himmell Er onkel skall då för alla sina gods och egendomar knappast ega mer än hvad han skall kunna anständigt lefva på. Och det är ni som är skuld till detta? — Min pastor! — Och Sebastian tog en högdragen ställning, såsom för att imponera. Boreus öfvervägde hvad han borde tänka; han jemfördel