Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1855, sida 1

de hemligaste planer och sorehafvanden. vi se tåget till Krim sramgå ur Napoleons tanke, beslutas i de tysta salarne i Biarritz (den aflägsna byn vid Pyreneerna, dit kejsaren hade åtföljt sin gemål); vi se dess upptagande i Konstantinopel och Varna; vi höra rösterna i generalernes krigsråd i Varna; lord Raglans, amiral Hamelins och prins Napoleons Laris timides, samt Saint-Arnauds svulstiga svar derpå. Härefter följa vi steg för steg den under olycksförkunnande förebud företagna expeditionen, och vi höra den döende marskalkens sista fanfaronader och suckar. Hvem har skrifvit allt detta? frågar Augsb. allgem. Zeit. Hvem kan känna de upptraden, som Napoleon haft i Tuilerierna med sina anförvandter, med sin förtrogne (Persigny)? Hvem kan hafva lyssnat till prins Napoleons yttranden, ja bespejat hans mine-spel vid hans hemliga samtal med sultanen? Hvem kan hafva sett uttrycket i de generalers anletsdrag, hvilka bildade det asgorande krigsrådet, uppsnappat deras egna ord, deras omröstning, tecknen till deras bifall eller ogillande? Hvem stod bredvid, när chefen för Saint-Arnauds generalstab vid marskalkens sjuksäng förkunnade general Canrobert Saint-Arnauds beslut att på Canrobert öfverflytta öfverbefalet, medan Canrobert uppdrog ur sin sicka ett redan temligen gammalt utnamningsdekret af Napoleon den 3:e, såsom bevis på att kejsaren hade långt för detta utsett en efterträdare åt den sjuke marskalken? Detta allt och annat mera dylikt kunna inom fransyska hären på sin höjd två till tre personer hafva känt, och bland dem kan ingen annan än prins Napoleon hafva lemnat de ifrågavarande upplysningarna. Den, som efter mogen pröfning vill förneka detta, måste antingen vara blind eller ock med flit tillsluta ögonen. Skristens förf. klandrar, såsom nyss är nämndt, att Napoleon IlI förnedrat sig till en kabinettspolitik, sträfvat att med sig förena Österrike och England i ett monarkiskt förbund mot Ryssland, i st. f att emot despotismen sätta ett folkförbund. Sålunda, dömmer han, hade de allierade från Varna genast bort rycka till Donau och intåga i furstendömena, hvilket dock hade varit oangenämt för Österrike, enär denna makt icke med nöje skulle så nära sina gränser sett den fransyska trikoloren, hvilket kunnat blilva gynnsamt för Polens återuppståndelse och lifvat Ungerns förhoppningar. Derföre skyndade sig ock baron Bruck, att afsluta fördraget meilan Österrike och Turkiet, hvilket förmådde Ryssarne att utrymma krigsskådeplatsen vid Donau. Några utdrag ur skriften skola närmare visa förl:ns åsigter, men ännu mera uppdaga en hop detaljer om dessa tilldragelser, som man gemenligen eljest endast erfar långa tider sedan de utagerats. I. Om de förenade härarnes vistelse i Varna och fattandet af första beslutet rörande Sebastopol, berättar förf:n: Sedan belägringen af Silistria blifvit upphäfd, drogo sig Ryssarne långsamt tillbaka till det inre af Donaufurstendömena, steg för steg vikande för Turkarne, hvilka endast försigtigt l