Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 68.) Återseendets glädje lät emellertid Boreus icke lägga någon vigt härvid, utan slöt han med hela sin själs enkla okonstlade hjertlighet Sebastian i sina armar. Alven Sebastian låtsade visa glädje öfver hans oväntade ankomst, men det låg någonting! fremmande, kallt deri; något som tydligen visade att han besann sig på en helt annan fot till den hederlige prestmannen än då han kom som en daglig gäst i hans hus, och detta kunde ej undgå att i hög grad förefalla Boreus smärtsamt och besväran de. För att förkorta det obehagliga af denna belägenhet, dröjde han icke länge att meddela anledningen till sitt besök och ofverlemna de bref han medförde, hvaraf det ena var från residenten, och det andra Eriks bref till Axel. Sebastian började med att läsa det förstnämnda, och kastade det, då det var gjordt, vårdslöst från sig med en min så olik hvad Boreus väntat få se framlysa på hans ansigte, att han knappast förmådde återhålla sin förundran. Utan att lik: väl låta marka den sade han: — Ni ser att det brott, till hvilket eder broder ansetts vara upphbofsman, icke är hans, och att er onkel fäster stora förhoppningar vid det inflytande detta bör utöfva på de hotelser som lara vara ställda emot honom, eller rättare hans egendomar. — Stora förhoppningar! — upprepade Sebastian med en högdragen axelryckning, under det ett hånleende, kanhända mot hans vilja, framspelade kring hans lappar. — Stora förhopp: ningar! — — Skada bara att denna upptäckt, hvars tillförlitlighet annars synes temligen lösligt bekräftad, komma försent för att gagna deras förverkligande. — Huru? — frågade Boreus. — Skulle drottningen verkligen hasva skridit till något asgörande steg? — Min bästo pastor, ni tycks verkligen vara lika obekant med nödvändighetens kraf som med drottning Kristinas ädel mod. I stället att återtaga har hon nöjd sig med att återlåsa. om det behagar er, medan jag genomlaser detta andra bref,