Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1855, sida 1

kan i skalet, draga sig undan, för att lefva för sitt eget lilla jag, och der äfven de bästa hufvuden, afskiljde från verlden och derföre äfven osörmögne att utöfva något inflytande derpå, snart förlora både håg och kraft att deltaga i samhällets utvecklingsarbete. — Det är detta, som drager den rikt begåfvade ynglingen till hufvudstaden, medelpunkten för vårt andliga och litterära, likasom vårt sociala och politiska lif. Han vill der lefva och lära, han vill der kämpa för sanningen och göra sitt vetande fruktbart för fosterlandet. — Vi säga icke att han alltid gjort sig full reda för dessa känslor, icke heller att hans framtida verksamhet alltid öfverensstämmer med dessa ungdomliga, upphöjda tänkesätt. Men lika godt! här är blott fråga om den tid, då ynglingen gör sitt val e mellan skiljda lefnadsbanor, och det är nog, om dessa känslor, ehuru dunkla, äro nog mäktiga att förmå honom fly till den gamla universitetsstaden. Hvar och en som känner ynglingasinnet och förhållandena i Upsala, skall äfven finna det ganska naturligt att en ung man med hufvud och kunskaper icke vill för alltid, såsom man kallar det, gräfva ned sig derstädes. Ännu ett annat skäl till denna brist på lärareamnen, som gör sig gällande vid båda våra högskolor, ehuru mera i det hufvudstaden närbelägna Upsala, än i Lund, är, enligt vår tanka, den alt ynglingen vid våra småstadsuniversiteter icke erhåller den väckelse till nit och arbete i vetenskapens tjenst eller det varma intresse för vetandet i och för sig, som är nödvändigt, för att förmå honom egna sina krafter åt det akademiska lärarekallet eller vetenskapens tjenst öfverhufvud. Och skulden härtill ligger mindre hos de nuvarande professorerne, af hvilka en stor del äro vetenskapsman, som skulle utgöra en prydnad för hvilket universitet som helst, än uti förhållandena, d. v. s. universitetets afskiljda läge i en småstad. Ty det är icke nog att äga grundliga kunskaper eller stora, naturliga själsgålvor, för att vara en god lärare. Dertill fordras äfven en förmåga att på ett underhållande, lärorikt och tillika behagligt sätt meddela sitt vetande, hvilken icke vinnes utan genom allvarligt bemödande och sträng sjelfkritik. Men till ett sädant bemödande och en dylik uppmärksamhet på sig sjelf saknar läraren nödig eggelse i Upsala, der han endast omgifves af en hop oerfarna och underdåniga ynglingar, som ge menligen icke hafva nog kunskaper och ur skiljning, för att kunna rätt bedöma lärarens föredrag, än mindre nog sjelfständighet, för at göra sitt omdöme respekteradt. Om deremo universitetet vore förlagdt i Stockholm, skulle den tanken allena, att läraren på sitt auditori um kunde anträssa bildade män, som, om de ock ej vore honom vuxna i lärdom, likväl ha de nog insigter för att kunna bedöma halter af hans meddelanden, vara tillräcklig att för må bonom egna en ännu större omsorg åt sit föredrag, hvaraf naturligtvis lärjungarne ocl vetenskapen skulle skörda de största fördelar Ja äfven läraren sjelf skulle i upplysta åhöra res otvungna bifall finna såväl en belöning fö sina mödor som en uppmuntran till fortsatt ansträngningar i vetenskapens tjenst. AOAQAQA — —