Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1855, sida 1

ansigte, att jag icke vill sörtaga glädjen deras. Men hvar i Guds namn har du hållit till? Denna fråga väckte Axels fruktan, ty han kände allför noga den verkan, som hans bekännelse skulle åstadkomma. Derför inskränkte han sig till detta: — Jag kommer från Stockholm. — Det är omöjligt! Jag har ett fjorton dagars gammalt bref från drottningen, som underrättar mig att du dagen förut, på hennes tillåtelse, begifvit dig hit. Du har dina omvägar, dina hemligheter, min gosse! Det måste du bikta! Axel, Axel, det kan komma att kosta dig dyrt, fastän min klokhet sökt att förebygga det. Men tala! Hvar har du varit? — Ni befaller det! Jag måste då bekänna att jag varit på — Leckö. — Olycklige! Om det kommer till drottningens kunskap!... Och residenten blef blek som ett lik. — Lugna er, hon vet det, hon har gillat mig, hon har sändt mig att af er höra bekräftelsen på hennes välvilja. Residentens ansigte ljusnade, han andades åter. — Ar det möjligt? Axel, Axel, du är ett lyckans skötebarn! Har hon verkligen detta? Kom i min famn, min son! — Och sedan residenten hjertligen omfamnat honom, uppläste han drottningens bref, omtalade den oro, hvari han varit och de åtgärder han genom Sebastian vidtagit, samt tillade i det glädjen strålade i hans ögon: — Nu skall du sjelf göra det! I morgon-dag skall du resa tillbaka, så kärt det är mig att se dig här; tacksamheten fordrar det. Glädjen gjorde den gode residenten blind; annars skulle han hafva märkt den förändring, som Axels ansigte undergått. — Allt, min gode fader, allt, hvad ni kan fordra af mig, utom att ingå på detta förslag. — Axel, — stammade residenten vid det han åter bleknade som om dödens hand vidrört honom. — Du vill då fullborda hvad Erik börjat; du vill slå den sista spiken i min likkista. Nå väl, jag hoppas du snart skall få se mig bäddas deri. — Nej! ni skall lefva, men icke för att se min olycka, min sörtvillan. Ni skall återtaga edra fordringar... — Nej, men jag vill fullborda, äfven jag! — Och residenten framtog nu och uppläste den skrift till drottningen, han till fördel för Sebastian uppsatt. — Det är för din skull jag ändrat mitt beslut, och detta är min lön. Gå, otacksamme! Jag lemnar trenne dagar till besinning. Sedan .... sedan — — — —