E:t orå om bristen på lärareämnen vid Upsala universitet. I ett land, der theoretiska sanningar och förnuftsgrunder i allmänhet äro så vanmäktiga emot den häfdvunna slentrianen, synes det oss vara pressens pligt att icke lemna sådana fakta oanmärkta, som gifva dylika sanningar sin bekräftelse och förklaring. Vi tro oss derföre böra särskildt sasta våra läsares uppmärksamhet på en redan af oss i korthet omförmäld tilldragelse vid Upsala universitet, som sprider ett nytt ljus öfver tillståndet inom denna akademi och dess förmåga att uppfylla sina pligter emot nationen. En af professorerne inom den juridiska sakulteten, Dellden, aslider, och e. o. professorn Juel — den ende adjunkt, som hela sakulteten åger — sörordnas att bestrida hans tjenst; men Juel, som hade ett litterärt arbete sör händer, för hvilket han måste begagna husvudstadens arkisver ), begärde permission, och då denna blef honom förvägrad, tog han af sked. Nu var man väl till mods. En sakultet, bestående af fyra professioner, som icke ) Det hörer nemligen till fördelarne af universitetets nuvarande belägenhet, att hrr academici måste begifva sig till bufvudstaden, så snart de vilja arbeta för vetenskapen. —