Styckegods. I.JUmJjnaten. (Af Louis Ratisbonne.) Jules Gårards namn är bekant; hans bedrifter hafva ofta varit i flera tidningar omtalade. Nyligen har han utgifvit en bok, hvari han meddelar en mängd nya, intressanta iakttagelser icke blott om lejonet, utan också om de andra vilddjuren i Afrikas skogar och ; öknar. Hjelten i boken är dock lejonet, det äkta lejonet från öknen. Författaren talar val derom ty han talar af erfarenhet, och han talar med aktning och respekt, som man bör tala om sin fiende. Man skulle göra sig en mycket falsk föreställning om djurens konung, om man ville dömma efter de exemplar, hvilka finnas i menazerierna, der de blifva sjusliga och der knappa rationer tilldelas dem. De lixna föga det fria lejonet från bergen, hvars panna har en bredd af tre qvarter, hvars rytande skakar luften som ett åskdunder, och som nattetid, åtföljd af sin hofstat af tjutande schakaler och panthrar förföljer sitt rof emellan Atlas-bergen. Det tama lejonet, i hvars bur menniskor våga inträda, erbjuder blott en ömklig