Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1855, sida 1

,Hela framgången — så lyda A. B:s ord — af den nya lagstiftningen beror på dese kraftiga handhafvan de, och der ej föreställningar hjelpa måste den väpnade styrkan anlitas, Vi beklaga djupt att branvinsdemonen skulle hafva bragt sakerna till denna bedrösliga nödvändighet hos ett folk, som städse gifvit det mest hedrande exempel på sans, ordningssinne och lezlydnad. En tillräckligt stork militärinqvartering synes numera vara den enda utvägen att ståsja trotset och dvåsa öfvermodet, som nu hotar att genombryta alla skronkor. Åtgärden är allvarlig och bör ej utan yttersta nödttång tiligripes. Man hade i det längsta väntat att den svenska allmogens egen rättskänsla, sunda omdöme och ordringskärlek skulle vara tillräcklig att afstyra ofogen; men sedan det uppenbara föraktet för all medborgerlig ordning kommit derhän som ofvan anförda rapport utvisar, kunna vi ej tveka all anse den af konungeas befallningshafvande i Blekinge län tillgripna åtgärden fullt befogad. Samhållets lagbundna frihet är alltför dyrbar för att äfventyras genom slåpphändthet mot dem som kränka henne. Det torde vara skäl, att betrakta dessa saker med mera lugn, så att man ej går ifrån den ena ytterligheten till den andra, från den alliför stora tron på svenska folkets dygd och laglydnad till alltför mörka föreställningar om samma folk; från den blinda säkerheten att det onda ej skulle inträffa, att farhågorna derför vore chimerer o. s. v., till öfverdrisna förcställningar om det ondas vidd och tillväxt. Sålunda bör man, för bedömmande af den moraliska halten af ett solks handlingssätt, undersöka slera omstandigheter än blott sjelfva handlingen. Man måste tillse under hvilka förhållanden den utösvas, huruvida den i solkets föreställningssätt är olaglig eller laglig o. s. v. Med en sådan blick på de hos oss rådande förhållanden finner man, att dessa äro nu mera än någonsin gynnsamma för den olofliga handteringens bedrifvande. De rådande priserna å bränvin stå icke i någon rimlig proportion till varans verkliga tillverkningsvärde, utan lemna den från beskattningen srie, d. v. s. lagbrytande tillverkaren en behållning af minst En rdr rgs på kannan. Alven med en så ringa tillverkning som 20 k:r på dygnet gör detta en daglig behållning af 20 rdr. Denna vinst är så oskälig, att den måste framkalla lagöfverträdelser, älven om dessa vore belagda med än så höga straff och aldrig så mycket fördömdes af de allmänna rättsbegreppen. Detta är det ena. Härtill kommer dock en kanske ännu vigtigare anledning, nemligen att allmänna föreställningssättet ej fördömmer den olagliga handlingen. Vi böra ej glömma, att under det i Norge den nya lagen antogs med öfvervägande moajoritet af en ifrån folket utgången representation, så har i Sverge Bondeståndet nästan enhälligt protesterat mot den nu gällande lagen. Bondeståndet, som härigenom funnit sitt kanske enda privilegium sig mot sin egen vilja fråntaget, och ännu mer, funnit sig ingenting betyda i en så vigtig beskattningsfråga, oaktadt Grundlagen talar om att Svenska folket skall ega rätt att sig sjelf beskatta — Bondeståndet har ansett hela den nya lagstiftningen olagligt tillkommen och har utan tvifvel bibringat sina kommitterade samma olyckliga föreställningar, hvaraf följden blifvit, alt desse anse sig vara i sin goda rätt, när de icke underkasta sig den nya lagen, utan trotsa densamma. — Det var ock på denna grund vi mer än en gång beklagat, att såväl denna som andra lagar blifvit genomdrifna mot Bondeståndets vilja, ty man bör betänka, att op — 1 . 1 — —