Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1855, sida 1

—— — a sig någon partiskhet emo ta eller sän förutsät k t det vapnet. Härvid framställa sig först för vårt minne sedan medlet af förra århundradet de båda odödlige männen Ehrensvärd och Chapman, hvilka efter vunnen öfvertygelse om de gamla galerernas mindre rörlighet, men öfvertygade om nödvändigheten för Sverige af ett starkt och vål öfvadt skärvårdsförsvar, egnade et flerårigt oafbrutet bemödande åt konstruerandet af grundgående krigsfartyg inrättade för rodd, hvilket frambragte de på sin tid bekanta fartygs-certer åt hvilka man gaf namnen Turunma, Hemmema, Udenma och Pojema, elter hvilka följde den forsta af Chapman byggda kanonslup och sedermera kanonjollarne. Öf.ertygelsen om skärgårdsvapnets nödvändighet, och den storsta verksamhet som för detta vapen blifvit ådegalagd (efter den tidens kunskap), nemligen till det förra finska kriget, härleder sig således från auktoriteten af en man, hvilken förvärfvat sig ett odödligt namn både inom och utom Sverige såsom konstruktör afven afseglande fartyg, och det dröjde icke länge, förrän en tysande belöning gafs åt dessa ..emödanden för skärgårdsvapnet, genom slaget vid Svensksund är 1790, der eyssarne af åtta örlogsfregatter förlorade fem, och af 66 störI re skärgårdsfartyg 42, och der svenska sjövapnets seger, såsom bekant är, egentligen tillskress skärgåärdsflottan, som ock förde mer än tre femtedelar af hela kanonstyrkan. Anmärkas bör och, att enligt de öfver denna sjöbstalj befintliga historiska anteckningar förlorade ryssarne af 80 kanonslupar endast 3, en förlust som kan anses nästan densamma som ingen i jemfö relse m-d den nyss citerade förlusten å större fartyg. Går man härifrån till sednare tider, så Gnner man äfven inom flottans hogre befal tvänne försvarare af skärgårdsvapnet såsom hufvudsak, uti framlidne excellensen Baltzar Bogislaus von Platen, hvars varma osvertygelse i denna fråga kan inhemtas af 1823 års riddarhusprotokoller. samt framlidne kontreamiralen af — — A— — — — Klint, den förjenstlulne torbättraren af vårt sjökarteverk, hvars tanke öfver det förevarande ämnet blifvit bekant genom åtskilliga i Dagligt Allehanda för om kring 12 år sedan införda bref och anteckningar ur hans efterlemnade papper. Vi tro att ingen lärer bestrida dessa båda herrar både sakkunskap, nit för sjö I försvaret och känsla för sosterlandets sjelfständighet. I På den ännu senare tiden fiuner man på samma sida hr kontre-amiralen Kreuger, kontreamiralen von Sydow, öfverste Hagelstam som stridt varmt i denna dok. och i en viss mån, så vidt det är fråga om erkännandet af ändamålslösheten af en seglande flotta, äfven statsrådet baron Gyllengranat, ehuru hans plan si öfrigt sannohkt hade ledt till en annan för landet 4 alltför kostsam ensidighet; samt slutligen statsrådet gresve von Platen, den yngre, såsom förut är nämudt. ( Åandra sidan hafva till försvar för den seglande flottan såsom hufvudsak, ibland flottans högsta befäl, j eller i motsvarande ställning inom densamma med de sförutnamnde dignitärerna under den sednare tiden, yu framstatt dåvarande kontreamiralen, sedermera stotsrådet friherre Johan Lagerbjelke, och sriherrarne amirolen samt kontreamiralen Nordensköld. hvilka båda sistnämnde starkt stridde mot den äldre arefve von Platen, hvarförutan i viss mån hit bör räknas herr I statsrådet Enrenstam. Den sistnämnde syntes dock på slutet af sin bana, och sedan han blef chef för sjöförsvarsdepartementet, hafva modifierat sina åsigter betydligt och nitälskade for skärgårdsvapnets fulländning. ehuru man i anseende till hans tidiga bortgång icke kan säga, i hvad proportion han hade, om han fått lefva, skolat under sådana förhållanden som de närvarande omfattat en större utveckling af stridskrafterna företrädesvis i denna riktning; sannolikt ar åtminStone, att han under sådana förhållanden som de nuvarande hade dels insett behofvet att endast anskaffa sådan sjökrigsmateriel, som i och för en tilläfventyrs inträffande nödvändighet att frånträda neutraliteten blir : erforderlig och, efter landets lokala förhållanden samt den allians hvilken Sverige då måste knyta, med meSta nytta kan begagnas, och att för denna materiel an skaffa ett väl öfvadt befäl, underbesäl och manskap, i hvilket fall det väl icke är något tvifvel om, att han hade kommit att rikta sin omtanka åt skärgårdsflottons utvidgning i främsta rummet. Ryktet påstår ock verkligen, att bland hans efterlemnade papper skall finnas ett förslag till flottans reorganisation, hvari han frångått en stor del af sitt förra system och lagt mera hufvudsaklig vigt på skärgårdsvapnet; och det vore serdeles intressant, om den eller de, som hafva dessa