det år utkommet arbete med titeln: Tvenne afhandlingar i sjokrigsvetenskapen of A. W. Lauen; kapten vid K. M. flotta, en skrift lika utmärkt för sakrikhet, talang och enkelhet i stil och framställningssätt som af en varm fosterländsk anda, och som af hvilken som helst, äfven bland den större, med sjöyrkets teknik obekanta allmänheten skall läsas med stort nöje och nytta. Uti dessa båda afhandlingar finner man tillräckliga data framlagda för den som vill rådfråga historiska resultater. Men det sistnämnda arbetet meddelar derjemte en uppgift angående Sverges lokala kustförhållanden, hvilket vi ej kunna underlåta att här citera, emedan det synes hafva en starkt afgörande inflytelse på omdömet rörande den omtvistade frågan. Man läser der neml. sidan 55, att af Sverges 275 sjömil långa kust är nära Å:delar eller 97 mil skyddad af skärgård, från en till sju mil bred; Fi:delar eller 125 mil mer eller min dre skyddad at skär och klippgrund, och endast något mera än fÅ:delar, eller 53 mil, neml. Skånes kust, eller kusten från Åbus till Warberg — på hvilken icke för större fartyg finnes någon annan bamn än Landskrona — är alldeles utan skärgård. Af sistnämnda kuststräcka ligger dock 3:delar, eller 12 mil gent emot Seland, och kan sålunda icke med fulit skäl räknas till den öppna kuststräckan. Af Sverges hela kust är således endast omkring Rzdelor fullkomligt öppen, och denna har ingen hamn der större fartyg kunna inlöpa. Utaf den återstående kusten är ;,:delar kantad med glesare eller tätare skärgård, så att ingenstädes någon kuststräcka af öfver 2 mils längd finnes der icke skär eller stenerund förekomma i smalare eller bredare massor. Nästan alla våra vigtigaste hamnar och stapelplatser äro skyddade af skärgård. Kan man väl efter inhemtande bäraf betvisla, både att våra tillgångars användande på ett stort och starkt skärgårdsförsvar företrädesvis, är en af omtankan för eget sjelfbestånd föreskrifven nödvändighet, och att, om våra anslag för sjöförsvaret företrädesvis härtill användas, om alla de medel som nu gå til linieskeppens iståndsättande bekostas på skärgårdsförsvaret — alltid under förutsättning att följa med de framsteg och uppfinningar som vetenskapens framsteg gifva vid handen, och således naturligtvis äfven med anskaffande af det biträde af bogseroch transportfartyg, för hvilka ångkraft kan erfordras, — vårt sjöväsen både till eget försvar och till anfall på östra kusten, under skydd af vestmakternas ånglinieskeppsflotta, skulle vara långt verksammare, än de få uppreparerade men till sin konstruktion redan till stor del föråldrade linieskepp som vi kunna med motsvarande medel framställa, med eller utan applicerande af skrusangmaschin? Hvad den ekonomiska sidan af saken beträffar, som i denna fråga är af så väsentligt inflytande, så lärer det kunna tagas för afgjordt, att nybyggandet af ett 80 kanoners linieskepp, som är ett af de minsta, kostar minst 600,000 rdr bko, och dess törseende med skruf. propeller och tillräckligt kraftiga ångmaschiner 200,000, summa 800,000 rdr bko. Detta skepp är beräknadt att räcka i tjugo år. Årliga förminskningen af kapitalet ar då 40,000, och räntan å samma kapital, efter 5 26, 40,000, summa 80.000 rdr bko, som ett sådant skepp kostar ärligen, utom alla reparationer och utom servisens underhåll; och med betraktande af de ständiga förbättringar och uppfinningar som nu göras i ångmaschinsväsendet, kan man taga för afejordt att dessa skulle förorsaka ännu ytterligare mycket dryga utgifter, för att kunna följa med tidens fordringar. Ett större ånglinieskepp, sådant som Duke of Wellington eller Napoleon, lärer kosta, enligt den uppgift man läst om det sistnämnda, 5 millioner francs, eller 22 million rdr bko. Resultatet af systemets sullsöljande i den riktningen blir då att ega ett litet antal om än i och för sig sjelfve brukbara krigsmaschiner, som under freden komma att medtaga vära tillgångar för deras tillvägabringande, men ändock, enligt de slutsatser som kunna dragas af erfarenheten, nodeas ligga overksamma och blokerade i en hamn under kriget, för att ej blottställas för en säker förstöring af den starkare fienden. medan likväl deras bemannande, som icke kan underlåtas, borttager en ej obetydlig del af sosterlandets försvarare, endast för den inbillade Dyttan att derigenom sysselsätta en del af den till sjös ölverlägsna fiendens sjöstyrka med att blokera desamma. Det bör icke heller lemnas ur sigte, att, enligt hvad under det sorlidna årets salttåg inhemtats, de årigförande sjömakterna numera hufvudsakl.gen lägga an på att erhålla skjutpjeser af största möjliga kaliber och skottvidd, ända derhän, att hvad derom i tidningarne berättades, i början syntes sabulöst: och i enlighet härmed är det sannolikt, att så svåra bombkanoner snart I komme i bruk, att blott en väl träffande och exploderande bomb erfordras, för att möjligen förstöra det största skepp. Skulle derjemte den omtalta fran-yska uppfinningen vid fortsatta försök visa sig användbar, att skjuta med en sorts projektiler, som vid kreverandet sprida en så giftig gas, att den genast dödar allt animaliskt lif deromkring, som nödgas inandas denna gas, hvilket alltid blir fallet emellaa däcken på ett linieskepp, om explosionen der inträffar, så måste alla liniedrabbningar till sjös snart nog upphöra och sjökriget förvandlas, utom kusternas försvar mot anfall, till att med enkla, starkt armerade och fortgående fartyg taga mindre starka och mindre fortgående. Hvem inser icke hvilket företräde skärgårdsfartygen, med de förbättringar som derå efter erfarenheten skola införas, vid sålana förhållanden ega, utsatta för långt mindre äfvenyr och förluster, medan verkan af deras grofsa skjutI