Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1855, sida 2

—— A—— — — —— — nar i det fallet. helt och hållet I på hennes lydnad för min vilja; ty som jag sagt er, hon har sin mors lynne. — Min goda pastor, tillåt mig säga att det synes mig som om er stora grannlagenhet här förvillade ert samvete. Ni sade mig nyss, att ni icke handlat för min, utan för min onkels skuld. Nå väll Fullsolj med samma mening. Dessutom, om min onkel verkligen skulle kunna ölvertalas att solja de råd er menniskokännedom dikterar, så beror det ju slutligen alltid på mig, att afså de mig tilldelade fördelarne, då han emellertid vinner sitt lugn i det glada medvetandet att hafva gisvit vika för edra kristliga föreskrilter. — Fortrasslige man! Ni är en af dessa, om hvilka man kan säga att intet svek är i honom och ingen egenvinning styr hans handlingar. — Ni glömmer härvid det exempel, ni nyss sjelf gifvit. Dessutom, min goda pastor, då man såsom annars är fallet med mig, lefver i sina vetenskaper, glömmer man till stor del hvad penningar vill säga; ty för att hinna med att göra sig de goda dagar, för hvilka de såsom vilkor så högt skattas, måste man till en god del vara både sysslo och tankelos. Och skulle himlen en gång beskära mig en maka, god och huslig och med ringa anspråk, så behöfves ingen rikedom för att göra henne lycklig. Aro edra skrupler halda nu? Borens omsamnade Sebastian af hjertans grund. — Och min stackars onkel sär tröst till sitt sinne, utan att jag blir tvungen till det forhatliga löstet? (Forts.)