Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1855, sida 1

tershögt vatten, kräla på stenar och klabbar i de rökuppslyllde hålorne vid tillredningen af den klena och otillrackliga kost, som sör deras eländiga aflöning kan erhållas. Allöningen för en soldat vid Långholmen (och förmodligen vid öfrige till fångstyrelsens disposition använda kommenderingar) är i denna stund, oaktadt de högt uppdrisne priserne på lismedel, — — 11 sk. bko om dagen. Den är således I sk. bko mindre än för 30 år sedan, och än hvad uti Kongl. Måaj:ts ännu gällande författning blifvit soldaten tillförsäkradt. Man kan således stanna i villrådighet, om det är Kongl. Maj:t eller Fångstyrelsen, som bestämmer armåens aflöning. Denna aflöning är densamma, oaktadt inne i hufvudstaden, derifrån likväl allt i och för Långholmens behof måste hämtas, en soldatportion icke kan erhållas under 14 sk. bko. Vi hafva också hört sägas, att vid något tillfälle soldaterne begärt att, i stället för nämnde aflöning, erhålla vanlig fångration, men att detta blifvit dem förvägradt. Skulie man slutligen vilja vidröra ett kanhända nog ömtåligt exempel, så kunde anföras, rörande det, till högtidligheterne den 4 Nov. förlidet år beordrade manskap, att oaktadt General-ordres föreskrefvo, att befälet skulle aflönas efter reglementet äfven under vistandet på platsen, undantag från ännu gällande författning likval gjordes för soldaterne, som under vistelsen i Stockholm måste åtnöjas med en tredjedel mindre, eller med den för tillfället sodtyckligt fixerade aflöningen af 16 sk. bko. Då man väl vet, att ingen som resande i Stockholm kunde lefva för sådant pris, år klart att manskapet måste svälta, sjelsve bekosta, eller ock tigga sig till resten. Man kan med skäl fråga: hvilken har eller kan gifva rättighet, att emot gällande lag — ty såsom sädan måste väl Rese-reglementet anses — afdraga en tredjedel af den soldaten i samma reglemente tillförsäkrade aflöning, och af hvad lagligt skäl skall armen och i synnerhet soldaten vara underkastad ett dylikt godtycke. Njuggheten vid nämnde tillfälle faller ännu bjertare i ögonen, då man jemför den, med hvad som vid aftäckningen af Gustaf-Adolfs-statyen i Götheborg bestods trupperne; ingen man fick der mindre än 1 riksdaler 16 sk. bko om dagen. Mycket vore äfven att anmärka mot arrangementerne för truppernes transport till och ifrån hufvudstaden. Ty huru låter det väl förena sig med verklig omvårdnad om soldaternes helsa och välbefinnande, att för en liten högtidlighets skull tillåta eller anbefalla en trupp, att stå 4 dygn under bar himmel i November, utan skydd för stormar och oväder, som i denna årstid, snart sagdt äro med säkerhet att förutse, under det att för en stor del af trupperne icke ens någonting är sörjdt för förplägningen under sjöfården? Det är emedlertid förmodligen genom detta slags hushållning, som tillfälle beredes, att utan alltför stor kostnad och deraf följande knot i landet bereda sig tillfälle till en mängd önödig militärståt, enfaldiga truppsändningar till Gottland och andra ställen, samt förändringar i gemen af klaffar, paspoiler, sömmar och dylikt lappri, hvilkas mer eller mindre prydliga form kan förnöja en och annan nyss utexaminerad — — — — —