Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. sl. (Forts. fr. N:o 56.) — Och det är emot en Ebba Brahe hon kunnat visa detta? — utbrast grefve Magnus. — Och emot en Maria Eufrosina, hennes eget syskonebarn — tillade grefvinnan Ebba. — Men hvad är detta emot det, att hon har kunnat föreslå en Jakob De la Gardies son en upprättelse, som skulle blifva hans nesa. — Hvad vill detta säga, min mor? — Hon har föreslagit att du skall slåss med Steinberg. — Jag, en De Ja Gardie, en afrikets grefvar och med plats vid drottningens rädsbard. slåss med en Steinberg? — — Ha, ha, ha! Hvilken upprättelse ! — — Nej aldrig! — Och grefve Magni kinder blossade af förtrytelsens rodnad. — Jag anförde dessa skäl, och visade henne omöjligheterna att trotsa dem. Vi omfamnade hennes knän, din maka och jag, och bådo henne ändra sitt beslut. Det var en marmorbild vi åkallade. Gresven är icke feg; det tillhör ej hans namn, sade hon. Någon annan upprättelse vet jag ej att kunna sörskassa honom. — Ha, den grymma! Hon spelar komedi med ädelmodet för att så mycket djupare kunna förödmjuka mig. Och han skall se mitt fall och triumfera, denne hale gunstling, för låg för min hämnd! — Trösta er, min grefve! — sade Axel. — Hämnden skall icke undgå honom. — Och han lade handen på sin värja. — Jag svär er vid min heder, att denna lumpna menniska icke långe skall triumfera öfver er. — Hvad? — sade grefve Magnus och sastade ett par förvånade ögon på honom. Alla de öfriga rigtade sina på samma mål; men grefvinnan Oxenstjerna trädde bleknande fram och sade: — Aldrig, min broder, skall du för en blott hämndefröjd. tillåta ett ungt entusiastiskt hjerta att för dig offra sitt blod. Nej, du skall med hela kraften af din vilja tvinga honom att afstå från detta beslut.