redan gått förlorad för det egentliga jordbruket? Mången har länge insett det olycksbringande uti dessa förhållanden. Andtligen är tiden inne, en möjlighet öpnad, att från sjelfva grundvalen få bruten den förordning som åstadkommit dem. Låtom oss enhälligt, och med tacksamhet, till nådigt antagande i underdånighet förorda Rikets Ständers förslag till ny lag för ägofridens upprätthållande. Det inträffar att en delägare är mån om sin förkofran, och vill icke se frukten af sitt arbete, sin möda, förstörd, men grannen, liknöjd och lättjefull, låter sina kreatur ohejdade sramsara öfver gräs och gröda, då blifver en följd, att den förste, om han icke skall lemna sitt goda vind för våg, får vakta äfven den andres kreatur, om icke, utom skadans ersättande efter mätismäns värdering, ett verkande vite utsättes för hvarje sålunda ofrid föröfvande kreatur, som i förvar tages, ty det förut stadgade sättet med vitesförbud är icke tillsyllestgörande; börande tvister i sådant hänseende upptagas och afgöras af Konungens Besallningshafvande, att icke verka för lång tidsutdrägt. Om delägarne uti ett skifteslag, som gränsar intill någon slygsandsplantering, med den rätt nya stängsellagen dem tillägger, öfverenskomma att sortsara med den nuvarande stängselskyldighetens fullgörande, så faller det af sig sjelf att stängseln omkring en sådan plantering, hvilken ock vidlåder en mängd andra delägare inom Häradet, bör dädanefter vid magthållas; men måhanda skulle det med den omtåliga vården om flygsandsfälten och plantering derå vara mest förenligt, om stängseln deromkring vidmagthölles, huru än angränsande delägare upprätthålla ägofriden, synnerligast om Kongl. Maj:t och kronan dertill lemnar bidrag. Halmstad den 3 Februari 1855. J. S. Wallmark. Rörande ifrågavarande ämne fattades i Fahlun följande beslut på sammanträdet den 23 Febr., hvilket i länets tidning sålunda refereras: Den 23 Febr. höll länets Hushållningssällskap härstädes sitt årssammanträde, till hvilket, med anledning af den dervid förekommande stangselfrågan, ett särdeles stort antal ledamöter sig infunnit. Af de under sällskapet sorterande 26 distriktsnämnder hade i denna fråga 16 ingifvit skriftliga yttranden, de flesta till afstyrkande af R. Ständers underdåniga förslag; en enda, nemligen för St. Tuna distrikt, hade, så vidt förhållandet rörer slättbygden, fullkomligt gillat samma förslag. Efter någon öfverläggning stadnade sällskapet i följande, hufvudsakligen med den af förvaltningsutskottet uttryckta åsigt öfverensstämmande, beslut: att, med hänseende till låge och beskaffenhet samt folkets seder och bruk, tillämpningen af den nya grundsatsen för egofridens skyddande i Dalarnes vidsträckta marker, der skog och inegor oftast omvexla, för närvarande hvarken vore lämplig eller nyttig, men att önskligt vore, om i utfårdande ny stängselförordning, bygd på den gamla principen, det tillägg finge inflyta, att delegare i samma stängsellag ega besluta, om de fleste, som tillika ega mera än hälsten af stängsellagets hemman, det önska, att i verket sätta grundsatsen om hägnadernas borttagande, dock med åliggande att fullgöra sin stängselskyldighet emot angränsande stängsellag, som vilja enligt nu gällande författning bibehålla hägnad. es ——