till Jönköping. De kommitterade erhöllo decharge och deras propositioner antogos, hvarjemte till ledamöter i den nya kommittee, som borde vidtaga de förberedande åtgärderna i och för bibanan till Borås utsågos: häradsh. Hessle, t. f. borgmästaren i Borås Hammarström samt hrr Salmenius i Borås, Edv. Boye i Gtheborg, Johansson i Kellinge, Sven Ericsson på Rydboholm och Sven Andersson i Kinna. Några närmare detaljer af sammanträdet, som slutade omkring kl. 1, hinna vi ej i dag meddela. Säkert hafva våra läsare redan med glädje observerat tillkännagifvandet af den till i morgon afton annonserade konserten, som gifves al några härvarande musikens vänner till ett välgörande ändamål (förmodligen till hjelp åt de nödlidande i skärgården.) Vi behöfva endast erinra att det Mozarts odödliga arbete, som här gifves, icke i Götheborg blilvit utfördt sedan 1828, under dir. Gynthers ledning. Rörande Jernvägassammanträdet i Marie stad d. 2 dennes meddelar länets tidning följande berättelse: Det af konungens befallningshafvande utsatta sammanträde, hvarvid länets innevånare egde att yttra sig om lämpligaste rigtningen för en jernbana genom länet, detta sammanträde — på förhand jernväg egde rum d. 2 dennes. Samlingens ovanliga talrikhet, 3 å 4 hundra personer, utgjorde ett talande vittnesbörd öfver den värma, hvarmed frågan omfattas i länet, och förhandlingarnes gång röjde ej i minsta mån den sinnenas spänning, som en och annan skäligen hade befarat, till följd af de stridiga meningarne i ämnet. Enär samlingen var för stor att kunna å det utsatta rummet i embetslokalen inrymmas, förflyttade man sig genast till den rymligare salen i hr rådman Svartengrens gård. Sedan mötet öppnats inlemnades ett stort antal skrifter, utgörande dels uttalade och motiverade åsigter till förmån för det ena eller andra förslaget, dels fullmakter att för viss person eller församling vid tillfället föra talan. Någon egentlig, s. k. diskussion, der skäl och motskål gifvas och vederläggas kunde icke ifrågakomma, alldenstund mötet icke hade att leda sig till fattande af ett visst beslut, utan endast att till konungens befallningshafvande yttra sitt förordande för någon förut känd åsigt. Hans excellens frih. L. H. Gyllenhaal erhöll först ordet. Af de 3:ne undersökta och utstakade banorna, dem h. ex. benämnde Skösdebanan, Klosterbanan och Skarabanan, hade enligt talarens öfvertygelse, den s. k. Klosterbanan, d. v. s. vestra Billingsbanan största företradet, så väl för det allmänna som serskildt för länet, och utvecklade h. ex. i ett sakrikt och upplysande muntligt föredrag denna sin åsigt. Härefter uppläste hr borgmästaren Wetterstrand ett längre anförande, hvari Skarabanans företråäden yrkades, samt vigtiga skäl sramdrogos för valet af denna rigtning. I samma syfte hade äfven lektor Alander ett skriftligt anförande. Såsom målsman för Skösdebanan inlemnade grefve G. M. Posse en skrift med 3460 underskrifter af hemmansegare från 102 socknar, hvilket hr grefven ansåg nog talande. För öfrigt voro motiverne redan en gång för thronen framburne. Kommerserådet Santesson, possessionaten Wettergren på Höfre och A. H. Carlander i Ullervad samt majoren Åstrand hade skriftliga anföranden med förord för vestra Billingsbanan. Kyrkoherde Otterström hade alven ett skristligt anförande, som för den opartiskhet det tycktes innebära, vann många åhörares bifall. Bergmästaren v. Zweigbergk väckte förslag om en alldeles ny rigtning från Böckersboda vester om Ymsen till Ullervad, Ek, Timmersdala, Istrum, Skålltorp, Arntorp, Härlunda kyrka, Wallberg, Fölene, 3000 alnar kortare än den raka Skarabanan. Från Skälltorp till lanegränsen lärer dock marken för denna rigtning vara ganska oländig. En talare ådrog sig en obehaglig uppmärksamhet, nemligen löjtnant von S....n från F ...ck, som, sedan han i sak yttrat några ord om en bana öfver Falköping, Lars o. s. v., började inleda en mening, som innefattade svåra tillmälen mot en hög embetsman. Församlingen gaf genast sin harm tillkänna genom högljudda tillrop till talaren att tiga, och ordföranden hr statsrådet Sandströmer måste med den fallande klubban anbefalla löjtn. v. S. tystnad samt förklara honom ordet förlustig. Alla öfrige närvarande kände för djupt sjelf va den stora sakens omätliga vigt för att tillåta sig vidröra några personligheter. Sälunda röjde sig i allt det rena allvarets lugn och kraft, och det torde vara säkert, att om in gsriksdagen kalladt —