Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1855, sida 1

i I delägare i samma byelag, må, om de flesta, hvilka äga mera ån hälfien af de ifrågavarande hemmanen, eller byelaget, det önska, fortfara med den nuvarande stangselskyldighetens sullhörande — denna fråga har sedan flera år tillbaka jemväl här i länet varit föremål för alla de jordbrukares högsta önskan, hvilka rätt uppfattat sin bestämmelse såsom sådane, och I jag lägger af full öfvertygelse, och med glädje öfver lossandet af de band, som genom den nu gällande stängselförordningen trycka jordbruket, mitt ja-votum i vågskålen för antagandet af den föreslagna nya förordningen. Motiverne härföre äro så förträffligt utvecklade dels uti Rikets Ständers ofvan åberopade underdåniga förslag, och dels uti en artikel under rubrik Några ord i Stängselfrågan, intagen uti tidningen Astonbladet N:o 7 den 10 sistl. Januari, och hvarå jag tager mig friheten fästa Kgl. Hush. Sällskapets uppmärksamhet, att mina motiver endast skulle blifva ett återupprepande af hvad deruti blifvit anfördt; jag skall således endast söka belysa några särskildta förhållanden, som stå i sammanhang med stängselfrågan, och här i länet kunna vinna tillämpning. Hedervärda bondeståndet hear uti dess un: derdåniga afstyrkande skrifvelse den 10 sistl. November målat följderna af den föreslagna nya stängselförordningen med allt för mörka färger. Motiverna för afstyrkandet äro tillräckligt vederlagde uti ofvannämnde tidningsartikel, det torde tillåtas mig blott få tillägga, att, om de barn, som under hela sommaren, dagen igenom, snart sagdt uti massa uppehålla sig vid grindarne, för att tigga af vägfarande och slåss om slantarne, höslos i skolan, vore deras undervisning slutad vid den ålder då de äro tjenliga till vallhjon, hvarigenom dem bereddes arbetsförtjenst och en lämplig sysselsättning, i stället för, såsom nu är fallet, de fattigas barn, utan afseende på ålder, stryka bettlande omkring, derigenom lättja och snatteri, ofta för hela lifvet blifva till en olycklig vana. Genom samtal med många kloka och förståndiga män bland allmogen under de år jag varit anställd som landtmätare här i länet, har jag kommit till den öfvertygelse, att stängselskyldighetens upphafvande, särdeles hvad in ågor eller inrösningsjord vidkommer, af de slesta skall emotses med nöje, och den nya sörordningen — sedan de, hvilka derföre än nu icke kunnat göra sig reda, derom inhemtat tillförlitlig kännedom — af en hvar gillas. Till följe af denna hos allmogen redan vunna öfvertygelse derom, att stängseln är olamplig, såsom icke uppfyllande det dermed afsedn3n3n