Från Stockholm. Gistermål genom annonsering, Ä Det är icke godt att menniskan lefver allena — tänkte likasom många andra afven smedmästaren här i staden Anders Edberg — ejag vill söka mig en hjelp, med hvilken jag mig förena må. — Men det är icke nog att vilja gifta sig, man måste äfven ha någon att gifta sig med, och detta var hvad mäster Edberg icke bade. Skicklig smed, men fan så klen polkör, saknade han beklagligtvis alla fruntimmersbekantskaper, och vid nppnådda fyratio år, är man dessutom en klen eröfrare af qvinnohjertan. Emedlertid förlorade Edberg icke modet; han tog terminsbiljett i bildningscirkeln, försummade hvarken gillen eller föredrag; och skulle sannolikt äfven der sett sin trånad lisad, om icke ett förbannadt item varit, att han nyss köpt hus, och af sådan anledning prompt måste ha några tusende med hustrun. I bildningscirkeln är nemligen mycket godt om gisiasvilliga fruntimmer, men rika arftagerskor utgöra deremot totalt kontraband. Han måste således se sig om åt annat håll, och hvad var väl då naturligare, än att han steg in till pappa Wallden, och lät mot sina modiga 3 rdr bko i dagbladet tvenne gånger införa följande annons, som han låtit författa å skrifbyråen i Gåsgränd. Fullt allvar. En medelålders borgersman, som drifyer en lönande