Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1855, sida 1

na. Men de voro också helt olika. De begge yngsta lofvade så mycket. Ni skulle sett dem vexa upp! Vackra som kupidoner och med de bästa anlag. Jag såg tidigt hvad som skulle bli af dem och hvad de kunde ha att vanta vid en så ung och lysande drottnings hof. — Toma beräkningar på verldens och såsängans slygtiga vinning. — Och mitt namn och mina rikedomar, hvilka drottningen skänkt mig, hade jag icke rättighet bedja henne göra dem till deras, på det de måtte fortlefva med glans och heder? — Ha väl edra förväntningar uppfyllts? — Hvilken fråga? Ni ser mig straffad och förkrossad. — — — Jag har således handlat illa, orättvist? — — — Hvar är Sebastian, att jag må be honom förlåta mig? — Ni behöfver det icke, herr baron, ty han älskar och vördar er med en sons hela hjerta. — Jag tror det! Jag har också gjort hvad jag kunnat och hjelpt honom bra fram på hans bana. Det kan han icke neka till. — Jag tviflar ingalunda derpå. — Nå väl, hvad förebrår ni mig då? Hvad vill ni jag mer skall göra? — Skaffa ert eget hjerta ro. — Ack, kära pastor, det kan icke en gång vår Herre. — Jo, han kan det, men icke utan er egen hjelp. — Hvad skulle jag då göra? — Hvad gjorde den orättfårdige mannen? Han gaf de fattiga och enkorna sjusallt igen hvad han beröfvat dem, och till honom kom Herran i hans hus. — Jag har ingen, något beröfvat. — Men orätt delat. Godtgör detta! — Hvad begär ni? — Herr baron, öppna edra ögon! nu är tiden inne. Ni ser att vår Herre icke gilvit sin välsignelse till hvad ni gjort. Ni måste förkasta en af dessa söner, som ni upptagit, ni måste rodna öfver att han bär ert namn. Inställ i hans rättigheter den, som deraf gjort sig förtjent. Residenten ryggade tillbaka. — I hans rättigheter? — — — Omöjligt! Mitt namn kan jag förneka den att bära, som deraf gjort sig oförtjent, men jag kan icke lemna det till en annan. Och som lärd har Sebastian intet behof deraf. — Lika godt i ett fåfångligt namn! Men eder förmögen