Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1855, sida 3

språk på all vera SkriHHStaåflare eller reseoeskrifvare, och för det andra medgifver icke tiden mig att systematiskt ordna och utförligt anteckna hvad jag skulle önska, äfven om jag kunde det; emedan tiden är här dyrbarare än annorstädes. Mina meddelanden få komma sådana, och i den följd, som jag uppfattat dem, och vid lediga stunder tecknat dem på papperet. Så mycket kan jag dock försäkra, att icke annat än sanning skall finnas ibland dem. Och om kanske någon oriktig uppfattning skulle finnas deribland, så får den tillskrifvas min brist på skarpsinne och omdömesförmåga, men icke på sanningskärlek. Flera skola kanske anse att tiden (ett år) som jag vistats här, är för kort, för att jag under den skulle kunnat samla nog erfarenhet att deraf meddela råd åt andra. För dem får jag nämna, att jag under denna tid berest en petydlig del af Förenta Staterna, hvarunder jag vistats uti, ibland andra städer, Newyork, största och folkrikaste staden i landet; Charleston, förnämsta staden i South Carolina, en af slafstaterna; Boston, förnämsta staden i Massachusetts och Chicago, förnämsta staden i de vestra staterna, hvarest jag nu uppehåller mig. Newyork, Boston och Chicago äro just de städer som emigrationen mest berörer. De båda förra äro de platsar hvarest emigranterna landa, och den senare den stad hvilken alla passera som begifva sig inåt vestern. I den senare staden har jag varit anställd som Emigrant Luggage Master å Michigan Central Rail Road, eller just den jernväg å hvilken de flesta emigran terna färdas till Chicago, de må komma från Newyork, Boston, Quebec, eller hvilken annan ort som helst, undantagandes Neworleans, då de gå Mississippifloden uppför. Min befattning innebar att vara tolk för alla ankommande emigranter af olika nationer, och att vara dem behjelplig i allt hvad som rörde deras persoI ners och sakers fortskaffande. Under denna I befattning reste jag å Rail Roads kompag niets vägnar, för återförande af förlorade och vilsekomna saker, tillhöriga emigranter, genom Canada Vest, å Great Vestern, Rail Road, till Suspension Bridge, Niagara Falls och Newyork Central R. R. samt återvände,till Chicago. Vid min första resa till Chicago for jag från Boston på Boston Wooster och Newyork Central R. RB. till Buffalo, derifrån å ångbåt öfver Eriesjön till Detrait, och vidare å jernväg till Chicago. Jag har således berest de flesta olika jernbanor och vägar, som föra emigranter till Vestern, och dervid, men synnerligast under min anställning vid jernvägsdepoten, inhemtat flera upplysningar, hvilka flertalet af emigranter, efter mångårigt vistande här, ännu icke inhemtat och troligen, de flesta af dem, aldrig komma att inhemta. I följd häraf anser jag mig kunna lemna tillförlitliga underrättelser angående resan till Chicago. Innan jag likväl går att nedskrifva mina upplysningar, anser jag mig böra förutskicka en anmärkning angående de bref och underrättelser, som jag före min hitkomst haft tillsälle att läsa, rörande Förenade Nordamerikanska Staterna och förhållandena derstädes. Jag hade, efter de förra, bildat mig ett begrepp om de senare; men fann, till min förundran, genast efter min hitkomst, och finner det ännu mera nu, att detta var åtminstone ofullkomligt, för att icke säga oriktigt, i de flesta afseenden. Och, så vidt jag kunnat finna, är förhållandet enahanda med de flesta hitkommande emigranterna. Härtill äro de hemkommande, osanna och öfverdrifna brefven hufvudsakligast skuld. — Hvad dessa bref beI träffa, som hemkomma med så prunkande beskrifningar om rikedom och lycka i Amerika, så äro de väl till en del sanna, emedan det ofta nog lyckas en och annan att på ganska kort tid förvärfva sig förmögenhet; men oftast äro de, om icke helt och hållet osanna, så dock för det mesta öfverdrifna. — Men hvem skrifver hem om alla de tusendetals emigranter, som årligen dö af kolera och andra sjukdomar, eller omkomma af usel föda och dålig behandling, under vägen till deras destinationsorter; eller om de tusendetals, som, efter att hafva sålt sin lilla egendom hemma, under resan hit, eller straxt efter hitkomsten, förlora återstoden af allt de egt, förutom hvad de gå och stå uti; eller om alla de lidanden som de måste genomgå i ett främmande land, af hvars språk de icke förstå ett ord, och hvarest de äro utsatta för att blifva narrade af den förste bäste bedragare, som finner att de pafva så mycket qvar, att det lönar mödan att pedra dem? — Ingen, — eller åtminstone högst få. Och dessas röster, de höras icke, eller, om de höras, så aktas de icke uppå. Jag vill endast här anföra tvenne exempel såsom bevis på tillförlitligheten af en del af de underrättelser man får från personer, som vistas i Amerika, för såvidt de röra deras egna förhållanden.