Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1855, sida 1

—— — — — —— 2 pressen. Hvilken än orsaken må hafva varit l till tystnaden, så existerar denna tystnad icke langre och vi måste se oss omkring efter uttryck af den allmänna meningen från den ena H i u I i i IH I ändan af landet till den andra, hvilken må kunna gifva våra herrskande klasser en nog tydlig och begriplig varning, att nationens tälamod är uttömdt och att nödvändigheten att vidga det område, hvarilrån vår exekutiva makt utgår, är stor och tvingande. bet enthusiastiska mötet i Derby har öppnat vägen och Englands öfriga städer skola ej dröja att följa exemplet. betitionärerne i Derby föra intet öfverdrifvet språk; — de förklara sitt förtroende till krigets rättmätighet; de uttrycka sin förödmjukelse och sorg öfver de olyckor, Som hafva inträffat, och de bedja att orsakerna härtill måtte undersökas och botemedel användas som öfverensstämma med omständigheternas kraf. Under det ministrarne öfverlagga om huru de skola beklada de vigtigaste ämbeten med de minst behörige personer, och taga i betraktande alla rangens, bördens och förbindelsernas anspråk — allt utom duglighet och förtjenst — under det vånnerna af de LÅuppstående unge statsmännen af det rena blodet outtröttligt anhålla om deras befordran från ämbete till ämbete, så har engelska folket, som ej frågar längre efter dessa saker, tagit ställningen i allvarligt öfvervägande och har derunder kommit till slutsatser, som äro ganska litet gynnsamma för de nu styrande klassernas bestånd. Vi hafva varit medgörlige, att låta platser och inflytande vara en uteslutande rättighet för några få höga familjer; vi hafva låtit oss nöja, att lefva i vårt eget land, främmande för vår egen styrelse, uteslutna ifrån att verka inom våra egna institutioner, men detta skedde endast under de villkor, att vår nationalstolthet skulle respekteras samt våra intressen och vår plats i nationernas stora familj skulle förblifva okränkta. Vår aristokrati har svikit oss i detta fall och derföre skall engelska folket, såsom vi hoppas, begära och fordra, icke i något vildt jemlikhetsbegär, icke under något intryck af hat eller fientlighet mot någon del af samhället, utan i känslan af behofvet utaf en reform uti de öfverklagade förhållandena, — att det system, som utesluter plebejiska förmågor ifrån höga ämbeten skall hädanefter upphöra, och att i armeen, på ämbetsrummet och i rådet de män skola kallas till allmän tjenst, som äro mest skicklige att tjena det allmänna. Vi önska all framgång åt denna rörelse. Det har varit vår sorgliga lott att närmare än andra bevittna och erhålla noggrannare underrättelser om det sätt, hvarpå detta krig blifvit fördt, och vi tveka ej att uttala den åsigten, att utan en total förändring af system, så att unga och kraftfulla män träda i stället för utlefvade gubbar; utan en plan, hvarigenom förtjensten blir det enda som berättigar till att beklada civila och militära ämbeten — utan, med ett ord, ett fullkomligt öfvergifvande af rikedomens, bördens och de enskilta intressenas anspråk, till förmån för det högre adelskap, som Guds hand har intryckt på hvarje talangfull mans hjessa, är det fåfängt för oss att fortsätta den närvarande striden, och det är då bättre att antaga — jvU —— — TT . Pp... 1 a — ND