propositionerna för Rikets Stander framställda Först uppträdde frih. Gyllengranat och fram lade sitt system, hvars utförande, om vi e misstaga oss, kräfde summor af 30 a 40 mil lioner rdr bko. För öfrigt har detta systen på sednare tider vunnit mera erkännande äl vid den tid det framställdes, då man ännu e haft så stor erfarenhet af ångkraftens använd ning på flottan. Frih. G:s förslag var bygd på sjöförsvarets sammansättning af änglinie skepp, ångfregatter, ångkorvetter och en af ång fartyg bogserad skärgårdsflotta. Den påföljande sjöministern grefve Platen: förslag gick, såsom bekant, ut derpå, att mec åsidosättande af linieskeppsfsörsvaret, hvartil vära kraster voro så mycket mindre tillräckliga, som flertalet af de linieskepp vi ännu ägde, enligt grefve Platens mening, befanns7sig i de! skick, att det skulle vara ett stort oförstånd, att på deras vidmakthållande och utrustning utlägga de stora dermed förenade omkostnader. Deremot borde större tillgångar användas på skärgårdsvapnet. Detta system, hvilketägrefve Platen mottagit i arf från sin fader, den oförgätlige Balzar Platen, vann hos Rikets Ständer stor uppmärksamhet och gillades med några modifikationer. De askade dryga anslagen beviljades såsom ett bisallsvotum åt systemet och ministern, hvilken dock ej länge fick njuta frukterna af sitt verk, utan måste, på ett sätt, som väckte stort uppseende på de håll der man kände handelsens inre historia, taga afsked och lemna sin portfölj till en man, bekännande ett helt annat system, ifall något sådant kan kallas system. Under det de båda föregående sjöministrarne, skiljaktige i afseende å linieflottans eller skärgårdsvapnets företräde, varit enige derutinnan, att någon kostnad ej borde nedlåggas på en materiel, som för framtiden ej vore användbar, och såsom sådan utmärktes i båda förslagen de nuvarande linieskeppen och de däckade kanonsluparne, — så innehöll deremot statsrådet Ullners förslag, eller den tredje och sednaste kongl. propositionen, en fordran på anslag icke allenast till underhållande af den af de två föregående sjöministrarne utdömda materielen, utan äfven till verkställande deraf på ett så grundligt sätt, att linieskeppen i medeltal beräknats skola uthärda i 20 år ifrån 1857 och de däckade kanonsluparne under 9 år från samma tid, eller till 1866, ehuru skeppen äro byggda emellan 1783 och 1832, då kölen slracktes till de yngsta af skeppen. Man finner häraf, fortfar Aftonbladets förf:e, att i följd af de inflytelser, som på den sednaste tiden gjort sig gällande, en snart sagdt fullkomlig reaktion inom sjödepartementet inträdt, emot det system, som till en del antogs af friherre Gyllengranat, men modifierades af grefve von Platen; och deraf uppstår den naturliga frågan: på hvilka antagliga skäl stödjer sig denna reaktion, som hotar att kosta landet så mycket penningar, och skall någonting dermed uträttas? Mycket betydliga summor äro redan för detta sista förslags verkställande utlagda, hvarigenom en större utveckling och kompletterande af skärgårdsförsvaret i samma mån hindrats, utan att man dervid gjort afseende på de obestridliga förhållanden, som nyss här ofvan blifvit antydda angående Sverges ställning i de olika fallen under inträffande krig. Hr statsrådet Ullner har lofvat, att alla linieskepp skola vara i färdigt skick vid 1857 års slut, men hvad har man dermed uträttat, och hurudana äro då dessa skepp? Sedan de planer och ritningar uppgjordes, hvarefter dessa skepp blifvit byggda och armerade, hvilka betydliga förändringar hafva ej EE —— åtar P. U i.