Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1855, sida 1

extra belöning. En expediton i sällskap med en mängd unga och glada sjöofficerare kunde ej fela att äga behag; men händelser inträlfade som gjorde den på det högsta afventyrlig och intressant. Andra fartyg kommo till ön i afsigt att röfva guldet (eller kanske blott berga — det är obestamdt, Electra sjelf ville gerna uträtta saken så, att det skulle få en tredjedel i bergarelön. Således hade jag en hel del att göra för att beskydda assuradörens intresse, måste deltaga i små krigsoperationer i armerade båtar, genomströfva ön och slutligen då jag återkom till Melbourne och en vidlyftig process syntes vilja bli en följd af assaren, hade jag nödigt att upprätta en rapport till Lloyd med upptagande af alla detaljer. Öns egendomligheter och många märkvärdiga omStandigheter bland de personer, som så länge lefvat der, utan att någon vetat derom, spände det allmänna intresset. Tidningarne voro angelägna om min rapport, och af närslutne artikel i Argus, ser du att de vänta att få mina utförligare underrättelser.) Gerna gåfve jag dig hela rapporten, men jag måste afstå srån detta nöje, emedan den är för lång. Troligtvis blir den publicerad i London och här har du emedlertid några skizzer derur i öfversättning: I:sta skizzen. Kings Island och dess innevånare. Kings Island innehåller åtskilliga sjöar och träsk inuti landet, men är på alla sidor betäckt af skog, som på östra kusten är nästan fullkomligt ogenomtränglig. Den vestra delen af af ön erbjuder deremot en glad och behaglig anblick med talrika bäckar samt här och der en öppen plan emellan skogen. Det hela är ett bergland och refven från dess fjellar sträcka sig milslångt ut i hafvet. I evigt skum slå böljorna mot stranden och den enda plats hvarest fartyg med säkerhet kunna ankra är Franklyn Road på vestra sidan. Ön har öfverallt friskt vatten, rikt förråd på jagt och på Newyears Islands som ligga helt nära finnes ölverslöd af kål, rofvor, persilja m. m., som troligen der blifvit planterad af menniskohand. Ungefär 7 mil från Franklyn Road, åt söder, förlorade i Maj detta år skeppet ÅBrahmen destineradt från London till Sydney. Skeppstimmermannen, 3 unga gossar och 18 svarta matroser samt 1 passagerare voro de enda som undkommo med lifvet. Kaptenen och tvenne andra kastades liflösa på stranden, och Lascarerna, grymma ännu i olyckan, plundrade deras lik; men de hvita männen grofvo dem grafvar och reste öfver kaptenens en enkel sten, hvarest jag i djupt inristade bokstäfver läste hans namn och hans sorgliga öde. Till lycka för de skeppsbrutne, var ön ej helt och hållet obefolkad. Två qvinnor, infödingar af van Diemens land hade lefvat der i dyster enslighet sedan mer än tjugo år. Deras ditkomst synes vara inväfd med en händelse, hvilken aldrig blifvit framlagd i dagens — ) Vi meddela af denna Argus artikel följande: M:r Kal van Damme, som var särskilt skickad af Lloyds agent, för att äga öfveruppsigt öfver företaget, rapporterar vid sin återkomst från expeditionen, följande: Några observationer voro af hr van Damme gjorda rörande ön, hvilka vi sannolikt komma att lägga inför våra läsares ögon. A