Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1855, sida 1

10 batterier; 3) Pariser-hären, som utom sina I tvenne divisioner af tillsammans 22 bataljoner, 20 sqvadroner och 5 batterier, räknar 2 bataljoner sotgarde, 4 sqvadroner hästgarde, 1 pbataljon sappör-pompierer, samt såsom reserv II botoljoner, och 10-sqvadroner kejserligt garde med 4 batterier; 4) orientaliska hären, som I räknar 90,000 man; slutligen 5) afrikanska hären, som tillika med ockupationstrupperna i Rom utgör 30,000 man. Härtill bör läggas 10 regimenter, hvilka ej äro indelade i brigader, eller 20 activa bataljoner, ett gendarmeri på 20,000 man och 100 depöt-bataljoner. Frankrike har således för ögonblicket nära 600,000 man på benen. Enligt en annan korrrespondens till samma tidning skola trenne armåkorpser uppställas: en för Östersjön, en annan för Österrike, och en observationskorps i norra Frankrike. Naturligtvis kommer dock manskapet till dessa armå-korpser att tagas från de ofvan omnämnda. Rykten gå i Paris, att general Canrobert skall hemkallas och ersättas genom en marskalk, hvars namn dock ej uppgifves. Enligt telegraidepescher i danska tidningarne cirkulerade i Paris d. 17 och 18 det ryktet, att kejsaren ämnade begilva sig till Krim. KRIGSTHEATERN. Till Nat. Zeit. skrifves från Konstantinopel under den 1 dennes: Man talar här mycket om en sammankomst, som generalerna Canrobert och Osten-Sacken en af de sednaste dagarne halt vid förposterna; men allt hvad man tror sig veta derom, inskränker sig till blotta gissningar. Det synes vara säkert, att furst Mentschikoff sedan en månad tillbaka är frånvarande. Enligt en korrespondent till Presset har den 23 Jan. på morgonen ett utfall mot franska linierna egt rum, som dock varit af så föga betydenhet, att det icke ansetts förtjena att osficiellt omnämnas. — Samme korrespondent anför såsom källan för notisen om oroligheterna ibland Zouaverne på Krim, Odessa. Detta — — torde vara tillräckligt för bedöomandet af notisens sannfärdighet. — Den nya organisationen af armen sysselsätter lifligt sinnena i franska lägret. De afrikanska veteranerna emottogo med största glädje underrättelsen om general Pelissiers snart väntade ankomst. Uti den i Lyon utkommande tidningen Salut public skrisves från Konstantinopel under d. 25 Januari: Ryssarnes utfall natten till d. 15 förtjenar att med några ord omnämnas. Striden räckte icke länge, endast 10 minuter, men den var ytterst häftig å båda sidor. Ryssarne förlorade 35 a 40 döde och långt flera sårade. Bland de förstnämnde var en officer af en bland landets förnämsta familjer. Dagen derpå kom en parlamentär, för att få hans lik utlemnadt. Parlamentaren frågade Fransmännen, hvarför de ännu icke tagit Sebastopol. Hvarför tan J oss ej? sade han; vi ha grusligt tråkigt. Hvilket hundlif! J han väl heller icke för roligt kan jag tro. Skynden er och låten saken en gång få ett slut. Dessa ord synas uttala sinnesstämningen hos en stor del af garnisonen. — — Natten till d. 20 gjorde Ryssarne, 700 man starka, ett nytt utfall. Striden var äfven nu mycket hältig; den fördes nästan uteslutande med bajonetten. Al:ö);— . 11 — NDe — —