lemna fullständig garanti mot alla lramtida rättsvidriga tilltag å Rysslands sida. Med anledning af de utaf amiral Berkeley i Underhuset afgifna förklaringar, har sir Charles Napier aflåtit följande skrifvelse till parlamentsledamoten Cranford, som genom sin interpellation framkallat nämnde förklaringar: Jag har blifvit ytterst förvånad öfver amiral Berkeleys svar på edra frågor. Det är icke min afsigt att inlåta mig i en ordstrid med den tappre amiralen, men jag tillåter mig säga er, att då handlingarne — hvilkas företeende man, såsom jag hoppas, skall fordra — bhfva framlagda, det skall visa sig att jag oupphörligt blifvit retad (goaded) att handla i motsägelse med mitt eget omdöme; att jag blifvit klandrad och slut igen entledigad från mitt befal. Uti stadshuset i Derby egde den 10 dennes ett mycket talrikt besökt möte rum, hvarvid resolutioner fattades, hvilka utan förbehåll uttala den åsigt, att engelska armns sorgliga belägenhet på Krim uteslutande vore att tillskrifva vederbörandes usla och oskickliga ledning. Tillika beslöts att en adress skulle aslåtas till Underhuset, med uppmaning till detsamma att energiskt fullfölja kriget. Examiner tror sig veta, att den för Englands räkning nu under hvärsning varande fremlings-legionen skall ställas under kommando af den för sin expedition på Euphrat bekante artilleri-öfversten Chesney. Dessutom skall regeringen hafva för afsigt att värsva en turkisk legion och gifva densamma engelska officerare. Enligt de sednaste underrättelserna från Krim, skall ett af de derstädes befintliga regimenterna hafva hopsmålt till den grad, att det måst återsändas till Malta. Det är 63:dje insanteri-regimentet, som 970 man starkt landsteg på Krim, hvartill sedermera ytterligare 30 man tillkommit, och som den 21 Januari endast hade qvar 30 man, olsicerarne inberäknade, hvilka blifvit inskeppade i Balaklava. M:r Peto har för sina förtjenster om det allmänna gjorts till baronet. Den Dundas, som utnämnts till Napiers efterträdare, är icke densamme som före Lyons kommenderade i Svarta hafvet. TURKIET. En slags palatsrevolution har ägt rum i Konstantin., till följe af hvilken sultanens förste kammarherre och ett par af hans sekreterare blifvit assatta och deras platser besatts med Reschid Paschas kreatur. Derigenom är dennes allmakt fullkomligt besastad. — Hr Bourr6e, f. d. fransk konsul i Syrien, har rest till Persien för att i förening med engelska gesandten förmå Schacken sända en här emot Ryssarne. — Ibland Kurderna har utbrutit ett betänkligt uppror. Izzet Pascha är utnämnd till guvernör i Kurdistan och trupper äro skickade emot de upproriske. — Belgiske thronsöjaren med gemål reser i Egypten. SARDINIEN. Det var med en majoritet af 101 röster mot 60, som deputerade kammaren sanktionerade traktaten med Vestmakterna. De föregående debatterna upptogo icke mindre än 7 möten. LIndep. belge anställer, med anledning af dessa debatter, följande träffande betraktelser: Dessa debatter utgöra onekligen en märklig företeelse i Sardiniens parlamentariska annaler, låtom oss tillochmed säga i sådana länders, der det konstitutionella systemet af gammalt varit rådande. Man måste göra den rättvisan åt sardinska deputerade kammaren, att denna diskussion betydligen höjt den. Frågan var ganska kinkig och ömtålig; dess politiska vigt var ofantlig, men just derigenom gal den luft åt alla passioner, åt alla partiöfverdrister. Styrelsen och oppositionen hafva båda förstått att undvika dessa excesser. Såväl anhangarne som motståndarne af trakta ten hafva begripit att det gällde Sardinska parlamentets heder att under diskussionen bevara denna karakter af värdighet, lugn, själshöghet, som ett så vigtigt ämne fordrade. Men detta lugn och denna värdighet hafva långt ifrån uteslutit vältaligheten. De tal som höllos af hrr Durando, Cavour (premierministern), Ratassi, Farini och andra för, samt af herrar Cineo, Cabella, Brofferio, Tecchio emot traktaten, uthärda fullkomligt jemförelse med dem, som mest illustrerat franska och engelska tribunerna. Undantagandes en liten ordkastning, som framkallats af grefve Revel af högra sidan, och hvilken dessutom icke öfverskridit grannlagenhetens gränser, har man å båda sidor med omsorg afhållit sig från våldsamma beskyllningar och personliga insinuationer, utan hållit sig endast till frågan som var å bane, och betraktat denna från dess mest upphöjda synpunkt. Låtom oss upprepa det: det har varit hedrande dagar för Sardinska parlamentet. Det har, kanhända mera än någonsin, på ett lysande sätt ådagalagt, att Sardinien verkligen är värdigt att intaga en plats i de konstitutionella nationernas stora familj, och att, om det är en af de yngsta konstitutionella staterna, så