Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1855, sida 3

stance) hvaraf Götheborgs arbetsklass är i stort behof. Den nu här i staden besintlige pantlåneinrättningen (också kallande sig assistance) drifves utaf en person, som blifvit tillsatt af de störste kreditorerna till den förre, aflidne föreståndaren för samma inrättning, och drifves på det sätt, enligt hvad ins:n kan styrka, att en låntagare på året betalar 114 9. — — Den förre föreståndaren betalte sjelf till sina vampyrer 3 a 6 4 i månaden. Det är således icke underligt, att han i sin ordning nödgades utsuga de olycklige, som behöfde anlita hans s. k. Åassistance. Om nu sparbanken bildade en afdelning af sig till lånekontor mot pant, hvarest den ene arbetaren mot billig ränta kunde erhålla hjelp af den andres hopsparade medel, så arbetade Sparbanken och dess afdelning till samma arbetsklass gemensamma bästa. Att denna inrättning skulle väl bära sig, genom räntor och straffräntor, är mer än säkert. — Derest sparbankens värderade direktion ville behjerta detta förslag och åtminstone göra ett försök, skulle ett års erfarenhet vara tillräcklig för att visa de ömsesidiga fördelarne af densamma för både låntagare och långifvare, hvilka sednare derigenom komme att tillgodonjuta den vid sparbankens stiftelse bestämda ränta. Utan tvifvel skulle saken öka besväret med de nuvarande lönlösa direktionsbefattningarne, men på samma gång skulle direktionen äfven öka sin rätt till samhällets aktning och tacksamhet, samt föregå flera andra kommuner med ett godt exempel. Ennet. I afseende på föregående anmärkningar, tager sig red:n friheten sästa den ärade ins:ns uppmärksamhet derå, att ehuru sparbankens enskilta fond uppgår till närmare 40,000 rdr, i st. s. de uppgifna 20,000, så torde dock densamma icke tåla vid att dra på, om det blir fråga om att gifva en högre ränta än sparbanken sjelf kan erhålla. Sparbankens utlånta kapital uppgår nemligen till öfver en mill. rdr rgs, å hvilken summa en 9 utgör icke mindre än 10,000 rdr och en half 5000. Af sparbankens årsredovisningar finner man ock att den enskilta fonden, grundlagd genom gåfvor, icke betydligt ökat sig hvarje år; 1851 utgjorde tillökningen endast 82 rdr 17 sk. — Icke heller tro vi, att någon ränteförhöjning kan beredas genom den föreslagna pant-låneinrättningen, emedan den räntevinst, som på densamma skulle erhållas, väl komme att åtgå till förvaltningen. Men fullkomligt oberoende af räntans förhöjning, hvilken väl lärer komma att bero på den allmänna, större rörelsen, synes oss ins:ns förslag, att inrätta ett lånekontor vid sidan af sparbanken, förtjent af all uppmärksamhet. Sannolikt behöfdes härtill icke större rörelsekapital än en 10 å 20,000 rdr, åtminstone till att börja med, och ingenting vore lämpligare än att antingen detta kapital försträcktes af sparbanken till en vederhäftig och pålitlig person, som under kontroll ville upprätta en pant-låneinrättning, eller ock sparbanken sjelf inrättade en dylik inrättning, såsom sin särskilta afdelning. Hvad man i denna del ämnar göra, bör dock ske snart, antingen någon allmän inrättning, såsom sparbanken, eller några enskilte, hvarom ock varit fråga, taga saken om hand.