Styckegods. instruktion för nothopister. En musikvän lät ofta åt sig afskrifva sånger och arier ur operor, och bifogade alltid tillika, på en liten papperslapp, uppgift å tiden då de skulle vara färdiga samt i hvad format de skulle skrifvas. — Så fann man t. ex.: Den man, som utaf kärlek brinner, till tisdags afton klockan 8. — ,Jag ock en yngling var, med lockar ljusa, i litet solio. — ,Det ryckte fram, det ryckte fram, det andra tappra regimentet,s på ett qvartark. -samt: ,Kring mig, sitt vallmo sömnen strödde, tills lördagsförmiddag klockan 10. Rättigheten. En gentleman berömde för Foote de personliga behagen hos ett ganska vanligt fruntimmer. Denne hviskade till honom: ,och hvarföre gör ni ej edra anspråk gällande på en sådan fulländad skönhet? Hvad rättighet har jag till henne?sade gemlemannen. All möjlig rättighet enligt solkrätten, såsom den förste upptäckaren! Cnödigt besvär. Den ryktbare Malherbe dinerade en dag hos erkebiskopen af Rouen, som var känd för att vara en högst tråkig predikant. Middagen var knappt förbi. innan Malherbe föll i sömn, men väcktes af prelaten och inviterades att gå och höra honom predika. ,Ber om ursäkt ers Hösvördighet, sade Malherbe, ,jag kan sofva förträffligt här. Läkaren. Den siste earlen af Chatam, som ej var serdeles gynnsamt stämd emot en viss läkare, raljerade med honom en dag, angående hans föreskrifters ringa verkan. Doktorn svarade: ,att han trotsade hvilken som helst af sina patienter, att hafva något att anmärka emot honom. — ,Det tror jag nog, svarade den qvicke earlen, ,ty de äro allesammans döda. Cammal och van. En äldre herre gjorde en dag en resa med en postvagn, hvaruti, utom honom sjelf, tvenne gamla fruar befunno sig, hvilka oupphörligt pladdrade Detta beständiga ordsvall roade den gamle herrn, och när ändtligen en af damerna fryntligt frågade, om ej deras prat förorsakade honom hufvudvärk, svarade han med ett fint ironiskt leende: Nej, mina damer, jag har i tjugoåtta år varit gift!