Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1855, sida 2

Franska ingeniör-generalen hemsande ännu en berättelse, som ännu mer förtydligade saken och hvari vi alla instämde, och derpå återvände då de franska trupperna hem. Jag tror, och hyser intet betänkande att uttala det, att om vi ännu en gång gått uppför Finska viken, i stället för att återvända hem, så skulle flottan ha varit totalt förlorad. Jag ville dock göra en rekognoscering åt Kronstadt till. Jag såg att intet var att göra och jag afgaf min rapport till min regering. Då det falska ryktet om Sebastopols fall spred sig, hörde man frågas: Hvarför tar icke Napier Kronstadt och St. Petersburg? Man frågade tillochmed hvarför jag icke gick till Moskau? (Skratt.) Jag trodde säkerligen icke, att amiralitetet skulle deltaga i det allmänna skriket för att göra en amiral förhatlig, som gjort allt för att hasda sitt saderneslands ära. Jag beskref för amiralitetet hvad som erfordrades för att taga Sveaborg. Hvad hände? Jag skall genast säga det, på det styrelsen, så framt den har den ringaste hederskänsla, omedelbart må gifva mig mitt afsked. (Skratt.) Amiralitetet förvrängde mina ord och tillskref mig löjliga bref. Man frågade mig hvarför jag icke tog Sveaborg, då jag begärde medlen dertill. Jag var icke man att uthärda detta. (Skratt.) Jag kan icke tåla några förolampningar; jag protesterade. Man svarade mig att jag vilseledt vederbörande. Moan tillskref mig de mest förolämpande bref, som en officer någonsin fått emottaga. Jag säger detta, på det verlden må lara känna det, och på det sir James Graham icke längre må innehafva första platsen i amiralitetet. Det är min önskan att allmänheten må veta, att om jag följt sir J. Grahams råd, skulle jag hafva lemnat hela flottan efter mig i Östersjön. Jag skall bevisa detta för verlden, och om sir J. Graham har den ringaste gnista af heder, skall han lemna sin plats till dess denna sak blifvit ordentligt utredd. Å andra sidan vill jag tillagga, att jag ej anser mig ega rätt att qvarstå i marinens kalender och att man må utstryka mitt namn ur rullorna, om jag icke talar sanning. (Bravorop) Jag har begagnat detta tillfälle för att göra denna offentliga förklaring, och jag är beredd att redogöra för mitt beteende inför Underhusets skrank om så påfordras. (BravoDetta tal har i London väckt allt det uppseende och all den skandal, som deraf var att vänta, och Morning Post, som anses vara lord Palmerstons organ, går ända derhan att yrka, det sir Charles Napier genast må ställas för krigsrätt, som antingen må frikänna honom, eller tilldela honom det straff han förtjent. Times kallar Napiers uppträdande oursäktligt och löjligt. Den finner helt naturligt att amiralitetet frågat honom hvad han utrattat och hvarför han icke tagit Sveaborg. Att gå till Östersjön och intet uträtta der; att sända amiralitetet en operationsplan och ej utföra den, och att sedan kasta skuggan härför på styrelsen, detta är, menar Times, höjden af löjlighet. Tidningen anmärker för ölrigt, att det är minst sagdt besynnerligt, att då en armk, som man påstår vara förträffligt organiserad, lider oerI hörda förluster, en flotta utan sjökort, utan lots och utan disciplin återvänder i fullkomligt godt stånd. Äfven i de olficiella kretsarne har Napiers tal väckt mycken förargelse, och i det korta möte, som Underhuset höll den 10, har en af amiralitetslorderna, kontre-amiralen Berkeley, å sjöministerns (sir James Grahams) vägnar lifligt tadlat den taktlöshet, som sir Charles Napier ådagalagt, samt dertill formligen bestridt sanningen af de flesta utaf dennes uppgifter. Sir Charles Napier hade ingalunda erhållit nåI gon uskrapa; lika litet hade regeringen frånI tagit honom hans befäl. Ej heller vore det sannt, att regeringen velat drilva honom till att lattsinnigt anfalla någon fästning i ÖsterSjön; å andra sidan bade det stått honom fritt att anfalla hvilken som heldst af dessa sastningar, om det synts honom lämpligt, och amiralitetet hade förklarat honom, att landet af honom väntade, det han med sin flotta skulle utföra allt det mot fienden, som kunde utföras. Då sir Ch. Napier beklagar sig öfver den honom af amiralitetet visade brist på förtroende, borde han betänka, huruvida han icke genom sitt beteende mot sina förmän föregår sina underordnade med ett ganska dåligt exempel. Drottningens proklamation, hvarom redan förut i en telegrafdepesch varit nämndt, är af följande ordalydelse: -victoria R. Då underrättelse ingått, att vicca handlingar af häön4 UCÄHfHFTrädisk natur