Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1855, sida 2

serskilda tonvigt på något ord. M:r Ben Daoud var en slipad assarskarl, som i grund förstod sig på hvar något fanns att förtjena. Förr hade han gjort i kaninskinn, nu hade han slagit sig på ur, och härmed förenade ban, då det låg garnison i Westhampton, den ädla diskonteringsrörelsen. Göra en resa, he, Ben? frågade Acon-Virlaz. Åssarer? Jojo men! naturligtvis affärer, m:r Virlaz, svarade hans vän. Alltid affärer. Jag har några småsummor att inkassera, en och annan liten handel att afsluta, och, för att säga sanningen, jag skulle nog tycka om att förtjena ett par skilling, ty jag har många svåra utbetalningar på mig i nästa månad, — apropå, m:r Virlaz, ni har också en liten vexel eller två på mig. Ja visst! sade juveleraren med en nästan nervös rörelse och lade sin hand på en stor läderplånbok i bröstfickan, hvari han förvarade sina vexlar; och blir ni länge borta, m:r Daoud? Detta m:r Daoud i stället för det förra sörtroligare Ben, uttalades väl utan egentligt strängt allvar, men visade dock tydligt, att fordringsegaren vaknade för att bevaka sina rättigheter. (Forts.)