Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1855, sida 1

— den rättaste beskattningsprincipen. Ehuru det ta är ett ämne, hvarom mycket kunde sägas, och som derför tarfvade att särskilt behandlas, inskränka vi oss till den enkla anmärkningen, att det väl är tydligt, att ju större förmögenhet någon äger, ju större, så att säga, andel har han i statens allmänna bolagsskap, och ju mera bör han sålunda dertill bidraga. Derjemte är det tydligt, att en afgilt på det redan samlade kapitalet icke på långt när trycker industrien så, som beskattning å vare sig konsumtion eller inkomst eller produktion, hvilken hämmar näringslifvets sjellva lifsprocess. Den beskattning af En rdr per 1000, som här är sastsälld, motsvarar omkring 2 proc. i inkomstasgift, men då denna bevillning å landtoch bergsbruk endast utgör en ringa del af den öfrige beskattningen, så finner man tydligt huru jemförelsevis lågt städernas befolkning är taxerad emot landsbygdens. För att ej? fördjupa oss alltför långt i Bevillningsförordningens ledsamma detaljer, öfvergå vi direkte till dess kapitel: Bevillning af capitaler, aktiebolag, associationer, societeter, cassor, verk, hypotheksoch andra allmänna inrättningar. Det är den första af dessa titlar, nemligen bevillning af kapitaler, som sörtjenar en sarskilt uppmärksamhet, såsom utgörande vår e: gentliga beskattning å förmögenhet, ehuru den, såsom vi skola se, ingalunda uppfyller detta ändamål. be härom handlande SS i Bevillningsförordningen äro af den besynnerliga beskaffenhet, att vi anse oss böra meddela dem i sin helhet. s 33. 41:o. Då af fastigheter, efter deras värde, samt af handel, näring och rörelse, efter inkomsten, bevillning utgår, utan allt afdrag för gäld, så komma icke de intecknade och i rörelsen instuckna kapitaler, såsom, enligt ofvanberörde grund, redan till Bevillning beskattade, att i sådant afseende särskildt upptagas. 2:o. Som likväl låntagaren endast förskottsvis erlägger den bevillning, hvilken för utlånta meadel belöper, vare det hans ovilkorliga rätt, att detta förskott af långifvaren återfå, med fem procent af räntan för alla utlånta kapital, utan afseende derpå, om de äro intecknade eller icke, så framt nemligen räntan är till mer än fem procent bestämd. Låntagaren åtnjute detta afdrag vid hvarje räntebetalning och gifve han derå qvitto. Gitter ej långifvaren med sådant qvitto eller annat laga bevis styrka, att bevillningsafdrag vid hvarje ränteliqvid låntagaren verkligen tillgodokommit, ege då den sednare, vid slutliga liqviden för lånet, föra honom det till last, för alla de år inom den för fordringars utsökande i lag stadgade tid, det icke förut fått åtnjutas; vare ock låntagaren i detta fall berättigad till laga ränta för beloppet af hvarje års afdrag ifrån den tid, då det rätteligen bordt honom tillgodo beräknas. Domare och Executorer åligge att, då rättegång eller lagsökning uppstår, ställa sig stadgandet härom till noga efterrättelse; och skall i Dom eller Utslag, som utfär das, föreskrift om iakttagande af söregående stadgande meddelas. 3:o. Utsökes åter fordran i concurs, åligge det borgenären att behörigen styrka, det Bevillningsafdragen af gäldenären fulleligen fått åtnjutas. 4:o. Vägrar långifvare detta afdrag eller blifver beuRndd med sådana tillställningar, som åsyfta gäldenärens betungande i detta afseende, varde han då, enligt IX Cap. 6 S handelsbalken ansedd lika med den, som tager högre ränta än lag bjuder. Först torde vi här få anmärka den grofva blunder Bevillningsutskottet och Rikets Ständer begått, då de bibehållit det s. k. bevillningsafdraget vid 5 proc., under det bevillningen å rörelse är nedsatt till 24 proc. Påståendet att låntagaren förskottsvis erlagt bevillningen, som me ————— EEE ruf heskrifna hofresten lärt att siukan och kär