Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1855, sida 1

samme som läsaren, från den förut beskrifna hossesten lärt att känna, först som Urania på det olympiska berget och sedan som spion på det hemliga området — nemligen Clairet Poissonet, denna sällsamma menniska, som utan börd, uppfostran eller kun: skaper, och genom inga andra hjelpkallor än sina säkra instinkter, sin naturliga qvickhet och sin lätthet att finna utvägar under alla invecklade förhållanden, och medel till alla sina syftemåls vinnande, icke allenast förstått att vinna, utan äfven bibehålla sin ynnest hos drottningen längre än någon annan — eller ända till hans sena död — och derunder blifva en lika använd som förtrogen agent i angelägenheter af den största vigt och ömtåligaste beskaffenhet. Det var hos Bourdelot, hvilken på höjden af sin lycka er: hållit rum på sjelfva slottet, för att, såsom det hette, nogare kunna bevaka drottningens hälsa, som vi finna Clairet inbjuden till de förtroliga meddelanden, hvilkas vigt glaset var ämnadt att understödja. — Ni tycks vara på er plats såsom drottningens kammartjenare, min kära Clairet. — Jag söker göra min pligt så godt jag förstår. — Ganska anspråkslöst, i sanning! Ni är en god själ Clairet. — God som guld. — Och för guld sedan! — — Men det är en naturlig sak. Hennnes majestät är emellertid ganska belåten med edra tjenster, och under sådana förhållanden är er lycka grundlagd. Clairet tog en makligare position i länstolen och betraktade sina ovanligt små och välbildade händer med en synbar förnöjelse. — Emellertid torde ni stundom påminna er, hvem som i första rummet är orsaken dertill, hvem som upptäckte edra anlag, framdrog er, 0. s. v. — Herr lifmedikus — började Clairet med pathetisk l, E2W—g—WA— — — aldrig skall jag glömma att det var ni som lade er lärda tumme på min fintlighets matta puls, och stimulerade dess svaga lilskraft genom förespeglingar om guld och gröna skogar i en drottnings tjenst, som har öfverflöd på sådant, och till erkänsla ber jag att få töma mitt glas till er ära. — Och jag vill besvara den med en skål för tacksamheten och det goda minnet. — Det var ni som lundrejade in mig i sånggudinnornas krets, på den strålande Olympen; det var ni som rekommenderade mig som Merkurius i det arkadiska herdaspelet mellan svart