Den nya berillningsförordaingen. (Fort.s o. slut fr. föreg. n:r.) 4:o Beskattning å rörelse har, såsom redan är antydt, blifvit i vår bevillningsförordning förblandad med beskattningen å inkomst, så att man fastställt bevillningen å rörelse såsom ett minimum af beskattning å inkomst. Så är t. ex. en första klassens biljardägare i Stockholm eller Götheborg pligtig att betala en årlig bevillning af 75 rdr bko, motsvaran de 23 proc. på 3000 rdr bko inkomst. Då han nu endast undantagsvis komme att taxeras så högt, så blir bevillningen en beskattning å biljardrörelse. Men om han blefve taxerad för högre inkomst än 3000 rdr, så förvandlas denna bevillning till 24 proc. af inkomsten. Då en bestämd lika afgift är stipulerad för en gifven rörelse, så blir ju följden, att den rike näringsidkaren i rörelsen betalar ej mer än den fattige; den som förtjenar 10,000 rdr ej mer än den som förtjenar 500 rdr. Denna obillighet har man sökt hjelpa, genom att indela näringsidkarne i klasser. Hvar man inser dock huru godtyckligt allt detta kommer att utfalla. 5:0 Beskottning å förmögenhet. Någon sådan förekommer egentligen ej i vår Bevillningsförordning, och dock är detta helt visst den rättaste beskattningsprincipen. Hit kunna likväl hänföras de afdelningar i Bevillningsförordningen, som handla om ,bevillning af jordbrukoch bevillning af bergverken, så ock af sär skilta manusakturier, fabriker, verk och inrättningar på landet. Den beskattningsgrund, som härvid iakttages är nemligen en viss procent af egendomens eller inråttningens värde, hvilken proc. här utgör En rdr per tusen. Vore det nu så, att den uppskattade egendomen vore ägarens ograverade tillhörighet, då inträdde här något så när en förmögenhetsbeskattning. Men då detta ej är vanliga för hållandet; då den s. k. ägaren ofta endast är sina kreditorers förvaltare, då är det högst obilligt, att han skall betala skatten på en egendom, som han ej rår om, under det de verklige ägarne, såsom vi framdeles skola se, ej behöfva betala något. Vi yttrade att beskattning å förmögenhet är