Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1855, sida 1

asbida den underbara monarki, som skall aslosa den nuvarande dynastien och konstitutionen i England och att de derför ej kunna vara kung Williams trogna undersåter? I en vigtig punkt måste min hedervärde vän, medlemmen för Oxfords universitet, erkänna att judiska religionen af alla falska religioner är den minst skadliga. Det finnes icke den ringaste utsigt att judiska religionen skall sprida sig. Judarne önska ej göra några proselyter. De kunna sägas förkasta dem. De nästan anse det för syndigt att någon som ej tillhör deras stam åstundar tillhöra deras religion. Det är derför icke underligt, att en omvändelse från kristendomen till judendomen är en sällsyntare företeelse än en total solförmörkelse. I förra århundradet förekom en omvändelse, lord Georg Gordons, hvilken väckte stort och förtjent uppseende. Ty om det någonsin fanns en proselyt, öfver hvilken en sekt, som söker göra proselyter kunde vara stolt, var det lord Georg; icke endast emedan han var en man af hög börd och rang; icke endast emedan han hade varit en medlem af parlamentet, utan äfven emedan han visat ett fanatiskt nit för sin egen trosform. Men lockades han till synagogan? Var han välkommen der? Nej, sir; han emottogs med köld och erhöll med motvilja tillåtelse att dela det utvalda folkets lidanden; men han nekades utan miskund all del i deras förmåner. Han underkastade sig den plågsamma ceremoni som deras lag kräfver. Men när han på sin dödsbädd bönföll att blifva begrafven ibland dem, enligt deras ritual, sade man honom att hans bön ej kunde beviljas. Jag förstår hvarför man ropar: Hörl Det påminner mig om att ett af de argumenter som anförts emot denna motion består deri, att Judarne väl sluta sig nära till hvarandra inbördes, men stöta främlingar ifrån sig samt således icke äro ett samhälligt folk. Det är verkligen roande att anföra de argumenter, som af några gentlemen anfördes emot katholikernas emancipation, då denna fråga diskuterades här i huset, med dem, som nu anföras af samma gentlemen emot Judarnes emancipation. När det gälde katholikerna, var skriket: Se huru outtröttlig, huru smidig, huru insinuant romerska kyrkan ar! Se huru dess prester flacka kring land och rike för att göra en proselyt, huru oförtrutet de arbeta, huru uppmärksamt de studera de svaga och starka sidorna af hvarje karakter, huru sissigt de använda litteratur, konster, vetenskaper såsom verktyg för utbredandet af sin tro! Man finner dem i hvarje trakt af jorden och under hvarje förklädnad. Viljen J gifva makt åt medlemmarne af en kyrka så rörlig, så rustad till sansall, så omättlig?? Nu då det är fråga om ett folk som aldrig söker förleda en främling att antaga dess religion, utropar man: Viljen I J gifva makt åt medlemmarne af en lära, som med trumpen envishet hålla sig på afstånd från andre lärors bekännare? Sanningen är, att bigotteriet aldrig saknar en förevänning. Hvilken än den troslära må vara, för hvilken äskas fördragsamhet, skola för tillfället denna läras egenheter af ofördragsamma menniskor framhållas såsom de mest förhatliga och vådliga man kan föreställa sig. Hvad Judarne beträffar, äro de visserligen i religiöst hänseende LL LL. of Loeb fe Jaan AA KL 1. hats Lr