Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1855, sida 1

tigängarn har icke mer än tvenne val — alt sätta sin hela lycka på ett enda kort eller att spela dubbelt .... — Dubbelt mot vänskapen, förtroendet och samvetet! — — — Så kan blott den äreförgätne handla. Hur annorlunda Arnold! — Han föll också martyr. — Men han föll med lugn, med ädelhet, med hjeltemod! — — — Och en förrädare skulle haft djerfhet nog att gå att i dödsminuten betrakta sitt offer och hyckla vänskap? — — — Nej, så mycken djerfhet och feghet upphäfva hvarandra. — Det ädelmod som utmärker edra egna tänkesätt skärper strängheten af edra domar, emedan det icke låter er känna någon annan måttstock för jemförelsen af andras handlingar. Men vill man ursäkta måste man taga den allmänna svagheten af det menskliga hjertat med i sina beräkningar. Äfven det handlingssätt hvarom ni sist talat, och hvarom jag är okunnig soch, jag tillstår det, hvarpå jag vågar tvifla.... — Ni tvislar! — — — Han skulle då vittnat emot sig sjelf! — — Nej! bevisen — — denna sista helsning. — — Store Gul! så mycken salskhet och grymhet! — Jag kan då icke motsäga er; men jag vill dock icke uteslutande tillskrifva det dessa afskyvärda motiver. Det gifves många stadier i menniskans moraliska förfall innan hon kommer till den punkten. Erik är icke elak, och kanhända har han genom det ena sättet af sitt förfarande velat upphäfva straffbarheten af det andra, och genom en sådan advokatyr med sitt samvete ställa sig ren i sina egna ögon. — Hvilken skrymtaktighet, nästan fruktansvärdare än den fulländade bofvens råhet, som icke vet af en återhållande, en röst! — Och hon satte handen för sina ögon, som ville hon gömma dem för dagens ljus. — Tyst! — utropade hon och sprang upp med en spasmodisk ansträngning, i det Sebastian började åter höja sin röst, för att bryta den tystnad som inträdt. — Intet ord mera om honom! — — — Förunderligt! — — — Allt hvad ni säger till hans försvar visar mig endast hans låghet i förstorade dimensioner. Tyst! af barmhertighet tyst! Och vid dessa ord nedsjönk hon assvimmad på golsvet. (Forts.)