Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1855, sida 1

frånstötande, men detta är så mycket bättre; ty, som kristne, kunna vi icke önska, att de skulle bemöda sig att omvända oss till sin lära. Men att Judarne skulle vara osamhälliga medlemmar af det borgerliga samhället, om det borgerliga samhället gjorde sina skyldigheter emot dem, det har aldrig blifvit bevisadt. Min hedervärde vän, som väckt motionen om deras emancipation, har anfört en stor mängd bevis för att ådagalägga det de blifvit groft förtalade, och dessa bevis hafva ej blifvit vederlagda af min hedervärde vän, medlemmen för Oxfords universitet. Men om det nu voro sannt att Judarne ej passa för samhället? Om det vore sannt, att de ej betrakta England som sitt fädernesland? Skulle icke den behandling, som de hittills undergått, förklara och ursäkta deras antipathi för det sambölle, i hvilket de lefva? Hafva icke förföljda kristne ofta känt dylik antipathi för det samhälle hvilket förföljde dem? Medan Elisabeths blodiga lagar tillämpades emot katholikerna, hurudan var då dessas patriotism? Cromvell sade på sin tid att de voro spanskt sinnade. Vid en senare period kunde de sägas vara franskt sinnade. På samma sätt med Calvinisterna. Hade Frankrike några hätskare fiender under Ludvig XIV:s dagar än de förföljda Hugenotterna? Men skulle någon förnustig menniska med dessa fakta vilja bevisa att hvarken katholiker såsom sådana, eller Calvinister såsom sådana, äro ur stånd att älska sitt fosterland? Om nu katholiker inföllo i England, huru många engelska katholiker skulle väl gå öfver till fienden? Om Frankrike nu angreps af en protestantisk armt, huru många franska protestanter skulle väl hjelpa den? Hvarför icke försöka hvad verkan den fördragsamma politik, som gjort den engelske katholiken till en god engelsman och den franske Calvinisten till en god fransman, skulle hafva på Judarne? Den hedervärde medlemmen för Oldham har äfven lagt Judarne till last, att de af naturen äro ett lumpet, smutsigt och girigt folk; att de hafva motvilja för alla hederliga yrken; att de hvarken så eller skörda; att ockreri är det enda för hvilket de passa; att de ej ärc mäktiga af några upphöjda och ädla tänkesätt Så hafva de bigotte i alla tider räsonnerat De underiåta aldrig att rättfärdiga förföljelser genom de laster, som förföljelsen alstrat. Eng land har för Judarne varit mindre än ett half fosterland; och man förebrår dem likväl der: för att de icke känna för England mera är en half patriotism. Vi behandla dem son slafvar och undra öfver, att de icke betrakt: soss som bröder. Vi nödga dem att egna sir åt låga sysselsättningar och förebrå dem ändför det de icke omfatta hederliga yrken. Vi för. mente dem länge att äga jordegendom och v klaga öfver, att de hufvudsakligast sysselsättsig med handel. Vi hindra dem från att till fredsställa äregirigheten; och ändå förakta v dem för det de förfalla i girighet. Unde många menniskoåldrar hafva vi i alla våra för hållanden till dem missbrukat vår ofantlig; öfverlägsenhet i styrka; och likafullt harma: vi öfver att de taga sin tillflykt till list, der svages naturliga och vanliga försvar emot dei starke. Men hafva Judarne aldrig gjort anna än vexlat och sammanskrapat pengar? Ingei KJ 1 JsiI.