Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1855, sida 2

och engelska tidningar sör till och med d. 3 dennes. Utaf Berlingske Tidenden jinhemtas, att man i måndagssörmiddag försökte att srån Knudshoved till Sprogö ölversöra de här ännu saknade hamburgerposterna af till och med d. 10 dennes, men samtliga båtarna måste vända tillbaka till Knudshoved. De oss tillhandakomna tidningarne från Kontinenten och England, hvilka ännu icke hade sig bekant den lyckliga lösningen af ministerkrisen i sistnämnde land, fylla sina spalter till stor del med betraktelser öfver denna kris och funderingar öfver huru den skulle sluta. Dessa räsonnemanger kunna för oss, som redan känna sakens utgång, ej äga något synnerligt intresse. Vi vilja derför isynnerhet hålla oss till det rent faktiska i dessa tidningar. Thorsdagen den 1 dennes erhöll parlamentet en ossiciel kännedom om att koalitionsmiI nisteren under Aberdeen skulle afträda. I öfverhuset var det Aberdeen sjelf som meddelade denna notis. Han tillfogade några korta anmärkningar till försvar för sin förvaltning och politik. Han nekade att armåens tillstånd på Krim var så förtvifladt, som det blifvit påstådt. Han medgaf likväl att det existerade individuella lidanden, men i trots af dessa ansåg han anledning vara för handen att hoppas på större segrar, än de som hittills vunnits. En lycklig utgång af kriget borde man med så mycket större tillsörsigt kunna emotse, då man hade en så trofast bundsförvandt som Frankrike, och Österrike derjemte lofvat ett verksamt bistånd samt Sardinien anslutit sig till de allierade. Derester tog den afgående krigsministern, I hertigen af Newcastle till ordet för att förSvara sig emot de angrepp som riktats emot honom personligen. Han beklagade sig bittert öfver John Russel, som han beskyllade för oärlighet, alldenstund han påstod, att denne aldrig motsatt sig hans (hertigens) utnämning till krigsminister. Hans tal gjorde ett djupt intryck, i synnerhet, då han slutade med den förklaring, att han under nuvarande förhållande skulle understödja sin efterträdare och bistå honom med råd och dåd, äfven om det blefve on af hans personliga motståndare. Newcastle bidrog härigenom icke litet att öka den allmänna oviljan mot John Russel, som vi sett ej hafva kommit i åtanka vid den nya ministerens bildande. En telegrafdepesch har sagt, att det skulle vara i fråga, att skicka honom såsom Englands speciella ombud till fredsunderhandlingarne i Wien. Men då monitören gendrifver ryktet om speciella ombuds afsändande till Wien så synes det som om John Russel betagits äfven denna utsigt att åter användas i statens tjenst. I underhusets möte d. 5 hade han svarat på Newcastles tal i öfverhuset d. 1. Gladstone, den sistnämndes vän, hade bemött Russels yttranden. Denna tvifvelsutan mycket personliga debatt, som dock icke torde vara utan intresse, är ännu till innehållet obekant. Notisen om ministrarnes afskedstagande meddelades underhuset af Palmerston, utan vidare tillägg eller anmärkningar. Orsaken hvarför det dröjde en hel vecka, innan den nya min steren kom till stånd, torde böra sökas i den omständigheten, att Palmerston med sin sjelsstandiga och energiska karakter ej tål något sidoinflytande och derför ej är väl anskrisven vid hofvet, der prins Albert söker befrämja sina familjintressen och den s. k. Coburgska politiken, hvarför drottningen först sedan alla försök på andra håll strandat beqvämat sig till att bita i det sura äpplet och anmoda Palmerston att bilda den nya ministkren. Af telegrafdepescher till danska tidningarne ser man, att Derby lofvat den nya ministeren sitt understöd och att underhuset beviljat 1,600,000 pd. st. till flottan. Afven i Frankrike har en partiel ministerföråndring ägt rum. men den har intet stort att betyda, då det der är kejsaren sjelf som helt och hållet har politiken i sin hand. Man sysselsätter sig mycket med preussiska generalen v. Wedells beskickning tilt Paris. Den 5 hade bemälte general audiens hos kejsaren, som han öfverlemnade en egenhandig skrilvelse från sin konung. Det antogs i Paris, att Preussen, som nu säges hafva beqvämat sig till att åtaga sig samma sörpligtelser emot vestmakterna som Österrike i Decembertraktaten, skall se sin önskan uppfylld att få afsluta en särskild, af denna oberoende traktat med Frankrike och England.