Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1855, sida 2

mina anletsdrag i sitt minne den der dagen så som jag hans, tänkte kapten Doubledick. Hur skall jag låta honom veta — 1. Den franske officern förde sin gäst ut i trädgården och presenterade honom för sin hustru, ett intagande och vackert fruntimmer, som satt bredvid mrs Taunton i en besynnerlig gammaldags paviljong. Hans dotter med det blonda barnhusvudet kom springande för att omfamna honom, och en liten gosse tumlade omkring mellan orangeträden på de breda trappstegen, för att få fatt i fadrens ben. En mängd fremmande barn, hvilka voro på besök, dansade efter en munter musik, och slottets tjenstefolk och bönder dansade likaledes. Det var en scen af oskyldig glädje och lycka, som riktigt syntes vara anordnad för att sätta kronan på alla de fredens bilder, hvilka gjort kaptenens resa så angenäm. Han såg sig omkring och kände sig helt förvirrad, tilldess en klocka med starkt ljud ringde, och den franske ossicern bad om tillåtelse att få visa honom hans rum. De gingo uppför trappan in i det galleri, hvarifrån ossicern sett ned, och här bjöd denne kapten Doubledick ett hjertligt välkommen i ett stort förmak med ett mindre rum innanför, rikt dekorerade med ur, draperier, kaminer med till