Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1855, sida 2

Han vek plötsligt tillbaka och kände att han bleknade. På galleriet stod, blickande ned på honom, den franske olsicern, den officer, hvars bild han burit i sin själ så länge och så vidt omkring. Hur liknade icke hvarje drag originalet till denna bild! Han rörde sig och försvann, och kapten Richard Doubledick hörde hans sjat hastigt nalkas. Han inträdde genom en hvälfd dörr. Det fanns en öppen, rask blick i hans ansigte, en blick, alldeles lik den det haft i det der händelsedigra ögonblicket. UHerr kapten Richard Doubledick 2 — sörljust att göra hans bekantskap — tusen ursäkter — allt tjenstefolket var ute — man firade en liten fest i trädgården; med ett ord: det var den lilla dotterns i huset, mrs Tauntons lilla favorits och skyddslings, födelsedag. Han var så älskvärd och rättfram, att kapten Richard Doubledick icke kunde underlåta alt räcka honom handen. Det är en tapper Engelsmans hand, sade den franske ossicern och qvarhöll den i sin medan han talade. Jag skulle egna hvarje redlig Engelsman min aktning, afven om han vore min fiende, huru mycket mera icke då som vän! Åsven jag är soldat. eHan har icke ihågkommit mig så som jag ihågkommit honom; han har icke inpräglat